Fullständigt packad!

Nja, det är jag inte men det hade kanske underlättat lite eller rättare sagt blivit roligt för stunden (och än värre senare).

Det jag avser med rubriken är mitt hem som just nu är i makalös kaos med en helhispig ägarinna som springer mellan kartongerna och sover c:a tre timmar per natt. För att jag ska komma till mitt älskade Kamala så ska detta kaos vara fullständigt packat senast om en vecka, jag flyger på tisdag morgon och ska lämna över boendet söndag eller måndag.

Det står kartonger överallt samtidigt som lådor och skåp är halvtömta i hela huset, det är väl dumt att göra det rationellt rum för rum när man kan vara lite här och där hela tiden ;-)

Snacka om arkeologi jag hittar saker som är hur gamla som helst, skokräm från 1977, skruvar till möbler som sedan länge är kasserade mm. När jag ser alla gamla saker så undrar jag vem jag har ärvt dem av, för jag kan väl i fridens namn inte vara så gammal själv???

Gamla vishäften, hattar, dukar och servetter till årets alla höjdpunkter som räcker till att bjuda halva stans innevånare, och allt annat som bara skräpar men samtidigt påminner om trevliga svunna tider.

Det är tur för mig att jag får god och vällagad mat (thai) varje dag, det enda jag brukar göra i köket det är några våfflor på morgonen som Nat gärna vill ha.

Den nuvarande hispigheten hos mig har dock fått Nat att ändra vissa saker..

häromdagen påpekade han att det var nog bättre att han körde bilen, jag hade kört fullständigt fel två dagar på raken och även missat någon viktig trafikskylt! och i morse sa han att han skulle göra våfflor (vilket han aldrig har gjort tidigare). Jag har köpt en sån där enkel mix men Nat kan ju inte läsa svenska och han ville dessutom inte ha några råd från mig. Efter en halvtimme får jag avbryta mitt packande på överväningen när jag hör honom på svenska ropa hjälp. Trappan ned var lite disig och köket var helt rökfyllt (måste vara slut på batterier i brandvarnaren) och det som skulle vara hans frukost såg ut så här

Jag gräddade nya våfflor och fick tillbaka lite av hedern.

Igår firade vi 8-årig bröllopsdag.......

... nej vi har inte gift oss!

Men våra goda vänner gjorde det för 8 år sedan




och det firades genom att dom bjöd oss och många andra vänner på ett storslaget kalas på en av stans thai-restauranger. Efter att vi fått in maten satt vi lite till mans och små-snörvlade, vissa såg också lite röda ut i ansiktet.

Detta berodde definitivt inte på några tråkigheter utan på den underbart goda mat som personalen förstått att inte spara på chilin i, detta sällskap har chilivana.



Stämningen var hög och det var många glada skratt så tiden bara försvann och personalen började påpeka att de ville stänga och gå hem men det ville inte vi så för att alla skulle bli nöjda så fortsatte hela gänget till nästa thai-restaurang och där intogs drycker...

Dans blev det också på nattkröken och mitt i det provisoriska dansgolvet fanns en trappa nedåt men det var inga problem för oss rutinerade dansare som vet exakt var vi sätter fötterna ;-)) personalen på restaurangen visste dock inte det så en av dem ställde sig för att blockera nedfarten så att ingen trillade ned.

Jag har idag en känsla i hela kroppen att jag firade våra vänner väldigt grundligt.

Återigen ett enormt tack till Tay och Julle för en underbar kväll

Gäddan är bärgad

Någon storgädda blev det väl inte men Nat var överförtjust när han kom hem med fångsten. Själv var det med lite blandade känslor jag tog den här bilden. Jag är överlycklig att vi nu kan resa på utsatt datum men ska jag behöva äta denna insjöfisk?

Vännerna har redan berättat för Nat att gädda kan "lukta" lite och han funderar på hur han ska ta sig an fisken. Jag lämnar honom i köket för att gå till datorn och försöka fatta html, java, SSI, RTF och annat oförståeligt (för mig).

När Nat ropar en timme senare går jag ner och tänker att det är tur att jag har ätit en gång tidigare idag. Nu kom chock nummer två idag, anrättningen var helt superb och jag har inte en aning om hur han har gjort.

Hade det inte varit för att själva fångsten (chock nr 1) tog upp resten kvällen så skulle jag ha frågat hur den var tillagad.

Nu vet jag att det inte är någon skillnad på män som fångar gäddor (asiat eller svensk) för den målande, detaljrika, inlevelsefulla beskrivning på hur denna fisk blev fångad pågick i nästan två timmar. Jag tror jag numer känner till varenda vassrugg i sjön ifråga, trots att jag aldrig varit med. Jag har inte haft hjärta att säga att detta inte var storgäddan och det är nog bäst att vara tyst om det åtminstonde tills vi kommer till Thailand annars får jag väl återvända själv och Nat ger sig ut på en tröstlös jakt.

Omega 3 brist?

Åhh vad jag saknar all god fisk vi äter i Thailand. Nu har vi levt på kyckling, kött och en och annan djupfryst torskbit i flera månader. Det börjar bli så tråkigt med maten så jag sitter ofta och småäter jordnötter och annat elände istället, viktökningen har inte uteblivit!

Nat som är uppväxt vid havet och tillhör en fiskarfamilj har gjort tappra desperata försök att ändra vår kost men fångsten har uteblivit. Han är ute med en kompis idag och har gett sig sjutton på att han ska fånga storgäddan innan vi reser tillbaka. Undrar om biljetten är ombokningsbar :-)

Jag har inga större förhoppningar och det enda som tidigare varit i fiskhåven kan ni se på fotot, burkarna var dessutom tomma (i varjefall när jag kom).


Red Snapper, tigerräkor, barracuda........ jag börjar snart hallucinera, det måste vara Omega3 brist. Eller är det bara en egen insikt om min stollighet som ni andra känt till sedan länge?

Kontakt med vänner kan vara svårt

Min vännina sa till mig att nu måste vi lära oss att chatta så vi enkelt kan hålla kontakten när jag nu återvänder till Thailand. Jag satte genast igång och hamnade av någon anledning på MSN bloggsidor (feltryckning?). Kanske kan jag lära mig att blogga, eller?


Snabbt och förhållandevis enkelt fick jag igång en blogg och skickade mail till de närmaste att kontrollera och kommentera.


Min pappa ringde och sa att han nu installerat både det ena och andra plus att han skaffat en massa lösen till saker han inte alls kände till. Hmmmm?


Min vännina mailar och frågar om vi kan ta en promenad, vad hon egentligen vill är att ha hjälp med samma sak som min far har tvingats gå igenom. Jag fattar inte vad som händer?


Resten av familj och vänner som jag mailat till hör inte av sig????


Nu vet jag vad som är fel, jag har valt en blogg som kräver att läsarna registerar sig och inte fritt kan läsa och kommentera. Okej det var mitt första fel i detta bloggande men det var garanterat inte det sista.


Nu har jag bytt blogg-värd och helt plötsligt är det svårare för mig, inte läsarna. Här krävs mer datakunskap än vad jag för tillfället har men jag ska försöka lära mig under resans gång och jag hoppas att jag får mycket hjälp.....