Skilda världsdelar

Mina kära barn finns alltid hos mig, dom finns i mitt hjärta!

Jag ser dom varje dag men enbart på foton eftersom vi befinner oss i skilda världsdelar. De är båda vuxna och har alltid haft kloka värderingar. Vi håller kontakten via MSN i både tal och skrift och jag känner mig aldrig orolig för mina mogna ungdomar som tvärtom brukar ge mig stöd och råd.

Idag är det annorlunda för min son befinner sig på Uppsala Akademiska för en större operation, ett inre skönhetsfel på en njure som han har ärvt efter mig. Min son ville att jag skulle åka som planerat och sa till mig,

-Vad ska du kunna göra även om du befinner dig i Sverige. Åk för att må bra mamma.

Jag vet dock vad jag gör just nu. Jag gråter och känner mig totalt hjälplös, jag måste få ur mig lite smärta och använder bloggen för att skriva av mig. Jag är tacksam för att kära lillasyster finns där och igår skjutsade sin bror till sjukhuset. Men jag känner nu att det skulle ha varit jag...

Jag är på fel plats!!!

Jag älskar er oerhört båda två!

Borlängebesök

Det här är hela familjen Åsa (Bullmamma för forummedlemmar) som bor i Borlänge, min hemstad, men det är här i Kamala som vi har träffats. Vi har skrivit till varandra på Thailandforum och Åsa erbjöd sig att ta med saker som jag ev. saknade från Sverige.
Jag passade på att "beställa" trädgårdsbelysning från ÖB och idag har jag varit ute i gassande sol för att försöka montera den efterlängtade belysningen.
Hemma sticker man enkelt ner platsfötterna i jorden men här är det lite mer svårarbetat :-(
Efter flera tappra försök så konstaterade jag att det var sten i marken men det var lite märkligt att det var sten precis överallt!!! Nu insåg jag att det var inte sten utan jorden var som betong, visserligen är det vinter men tjäla i marken det har vi inte så lösningen skulle nu vara att blöta upp jorden för att göra den porös.
Efter en timmes vattnande och kämpande så insåg jag att den smartheten räckte inte här. Jag brukar inte ge upp och tänkte inte göra det idag heller, vilket säkert mina trevliga grannar trodde som alltid har hand om "kontrollantrollen" när jag arbeter.
Jag skaffade ett spett och nu sitter lamporna på plats, tre av fyra fungerar och lyser nu jättevacker i trädgården.

Jag hade julafton igår eftersom en väldigt kär vän (Mini) hade skickat med samma familj ett stort paket fyllt med så fina genomtänkta presenter som hemma är lättåtkomliga men här helt oåtkomliga, sådana presenter berör och värmer. Kram och tack till hela familjen Mini.

Gårdagen blev också dagen D som i dopp. När jag hade fått så trevligt främmande så följde jag med ner på stranden och tog faktiskt mitt premiärdopp för säsongen.
Det tog åtta!! veckor, tur jag inte är här på en charterresa för då hade jag väl missat havet helt ;-)

Loy Kratong

Igår firade vi Loy Kratong och jag gjorde som vanligt allt efter konstens alla regler. Jag klippte en nagel, lite hår och lade även i småmynt. Skickade sedan bort tråkigheter mm (i mina tankar) ut över havet.

Jag förväntar mig varje år att vakna upp som en ny människa dagen efter, men icke.

Vad gör jag för fel???? Har jag för mycket last (gamla ledsamheter) på kratongen eller är det så enkelt att det inte fungerar på en kristen.

Jag tycker ändå att det är en fin och fridfull högtid och jag njuter av att se alla dessa enormt fina kratonger som guppar stilla iväg över havet. Himlen är dessutom full med Khom Loy, svävande papperslyktor.

Jag tror nog att själen blev renad ändå efter all denna stämning.......

Kamala News

Häpnadsväckande rött!

Hemma bygger vi vägbulor och på andra sätt försöker hålla ned hastigheten på vägarna speciellt i samhällena. Här i Thailand gör dom lite tvärtom.

Våran mainroad i Kamala har alltid varit starkt trafikerad och eftersom det är en lååång raksträcka så har hastigheten på allför många fordon varit på tok för hög.

Det är för många förare som bara älskar att gasa på för fullt och när mainroad bytte skepnad från motorväg till rena rama formula 1-rakan tackade dessa förare och gasade extra mycket.

Skepnaden ändrades genom att göra vägen fyrfilig och med sin rakhet så skulle vi kunna ha direktflyg hit till Kamala för landningsbanan finns redan.

Denna fyfiliga landningsbana är ibland smått omöjlig att korsa, speciellt för mig med mitt trampdrivna fordon. Det har hänt att jag tagit en lång omväg för att komma upp på rätt sida av vägen, påtvingat motionerande!

Men igår höll jag på att ramla av motorcykeln (bakom Nat) av häpnad för här finns nu ett uppbromsande trafikljus! Det kommer att betyda att jag som alltid fått vänta för att halvspringade sedan ta mig över vägen fortfarande kommer att få vänta men sedan kan gå över. Sabai, sabai.

Sorry alla fartdårar, ofta unga europeiska killar på motorcykel iklädda badbyxor och solglasögon och som startar sträckan på bakhjulet och sedan gasar allt vad dom kan.

Nu måste NI stanna för tant Lena! Iklädd shorts och progressiva glasögon.

Även fartglada thailändare får förstås stanna. Min en väninna brukar säga att thailändarna beter sig som spermier i trafiken, alla vill komma först!

Vilosäng

Idag kom en ny försäljare gående på gatan och jag hade besök av en vän som snabbt vinkade bort honom utan att fråga mig! Detta resulterade i att jag fick springa barfota ut på gatan och ropa -Manii (kom hit) eftersom jag hann med att se att denna kille var jag intresserad av, nja inte killen direkt då utan mera det som han höll i.

Jag har tittat i affärerna och funderat på att köpa en vanlig solsäng, men gud va trista dom ser ut. Jag vet ju att man kan köpa en i rotting av kringresande försäljare och hade bestämt mig för att vänta tills någon kom, tyvärr kom vännen hem före ;-)

Killen tvärvände på gatan och trodde nog att affären var skit enkel eftersom han säkert inte är van med att kunderna jagar honom, nu vet han dock bättre.

Nat säger alltid att jag betalar för mycket vad jag än handlar så nu ringde jag honom och han fick ta hela förhandlingen, den skedde dock inte på gatan utan i skuggan på altanen. Jag serverade försäljaren vatten och stod sedan bara och lyssnade, efter en halvtimmes prat om både stol och annat helt ovidkommande så tog Nat upp plånboken och här står nu min vilosäng.

Visst ser den helt underbar ut.......
tyvärr så har jag inte haft tillfälle att prova den för jag har haft städdag hela dagen idag. Det där som Nat sa förra veckan om städerska -Dear. if she don´t clean correct I promise that you will never see here again. det stämde väldigt bra för jag har inte sett skymten av henne.

Igår så rensade jag fisk eftersom en thaivän kom förbi med en stor påse nyfångad fisk.
Dom här vackra fiskarna vill man nästan inte sätta kniven i, dom heter Papegojfisk (Planokgäow) och det beror nog inte på att dom är pratglada utan mer att dom är väldigt färgglada. Fotot är tyvärr inte rättvist. Blekfisarna bakom fick jag mängder av och det är tur att jag har fått träna det här med rensning, urtagning, fjällning och fenborttagning på större fiskar annars hade jag säkert inte haft kvar mina 9 fingrar idag.

Jag skäms

Just nu så skäms jag för att jag är svensk, tur att jag inte är värmlänning också ;-). Jag trodde inte att det var möjligt att köpa en svensk, men det var det tydligen.

Nu är det dags för val här nere i Thailand och jag vill naturligtvis följa det även om jag inte har rösträtt. Här är valet en parodi och det verkar som om allt är "tillåtet" eller rättare sagt möjligt men jag ska inte fastna så mycket i det utan berätta om den svenska inblandningen som får mig att skämmas.

Alla hemma vet väl om stadskuppen för drygt ett år sedan och att landet då blev av med en mycket korrumperad premiärminister Thaksin, väldigt illa omtyckt person här i söder. Att leva i ett land styrt av militärerna är väl inget drömcenario men Thaksin försvann och nu ska ett demokratiskt val hållas.

Thaksin han har inte bara tagit pengar utan också många människoliv med hjälp av sina gamla kollegor inom poliskåren, ingen har naturligtvis blivit åtalad eller straffad. Finns omnämnt på UD:s hemsida om mänskliga rättigheter i Thailand.

Denne Thaksin lever nu i London och har där köpt Manchester City och våran Svennis för pengar som han stulit av det thailändska folket. Han vill naturligtvis tillbaka till makten här i Thailand men kommer han tillbaka nu så väntar åtal, alltså väntar och planerar han sitt återtåg.
Nu sitter han istället och manipulerar/styr politiken på avstånd och använder "våran" Svennis i jakten på popularitet. Ett av de valbara partierna är i praktiken hans lekstuga.

Jag kan inte mycket om fotboll men jag har svårt att tro att Svennis skulle anse en thailändare som ett tillskott i sina tidigare forna klubbar. Jag vet däremot att thailändare älskar fotboll och speciellt då de engelska lagen.

Nu åker Svennis till Thailand och blir rubrikernas man. Det var stor uppståndelse med många människor i Bangkok under torsdagen när han var där på PR-resa för chefens politiska syften.

Jag trodde i min enfald att det brukade vara spelaren som kom till klubben och när det hela är klart så hålls en presskonferens i lagets hemland. Den varianten passade tydligen inte in i Thaksins marknadsföringsplan för nu är det inte fotboll utan politik som gäller.

Tänk om det gick att mäta hur många röster Svennis nu lyckats ge sin arbetsgivare.

Hur insatt är Svennis egentligen i historian, vet han att Thaksin har sin popularitet mest bland fattiga outbildade. Många thailändare kan inte läsa och låter sig lätt köpas av en smart korrumperad man. Vet han hur mycket pengar som han har "stulit" av befolkningen, alla i Thaksin´s närhet blev miljonärer när han styrde landet (även hans städerska). Vet han hur mycket lidande denna man förorsakat folket. Vet han hur många gråtande mammor som mist sina söner när de har mött en polis som aldrig riskerar åtal trots att han skjutit en oskyldig.

Eller är det kanske bara lätt att blunda för fakta och bada i pengar? FY F-N.

Tänk att jag har alltid tidigare tyckt att Svennis varit en sympatisk man förr tyckte jag även att karl var snygg men på senare år har han bara sett gammal och sliten ut, alla kvinnoaffärer tär väl. Nu försvann även den sympatiska känslan för denna köpbara man.

För er som vill veta mera fakta och inte bara mitt personliga svammel besök Guava, en svensk blogg från en man i Bangkok som vet vad han pratar om. Hej hej Guava. Jag läser hans blogg dagligen och har fått lära mig mycket.


Jag vill avsluta med lite mer om mina vardagliga händelser och återknyter till att allt tar längre tid här nere än i Sverige.
Idag har jag lagt in saltgurka och rödbetor som tyvärr saknas i min butiks sortiment ;-)

Det har tagit sju veckor att bara hitta färska rödbetor, ättikan vet jag sedan tidigare att den måste jag ta med från Sverige för den finns inte att uppbringa på hela ön.
På tal om ättika om det är någon som är på väg hit och har plats för en flaska så är jag tacksam köpare för det minskar oroväckande snabbt i den jag har.

Hur gör ni när ni vill äta rödbetor eller gurka? Går ni till affären och köper en burk.......
hmm va simpelt

Anställningsproblem

Allting tar längre tid här nere än i Sverige även det som jag gör själv, värmen sackar väl ner farten på denna medelålders madam ;-)
Nat pratar inte om värmen utan säger -You are old now dear and you need to rest. Vilket omtänksamt uttalande, eller???
Eftersom Nat har börjat arbeta för högtryck i butiken så är huset och trädgården helt lämnat åt mig. Trädgården har ni säkert förstått att den kräver en del insatser och där är jag gärna.
En städerska kostar bara 60 kr/dag så därför har vi bestämt att jag ska ha hjälp minst en gång/vecka. Nat ska ha arbetsgivaransvaret, vilket är enklast eftersom han är thai, och han började leta efter en lämplig hjälp för två veckor sedan. De första två som han kom hem med för att besikta huset kom väldigt olämpligt. Jag låg nämligen och knäskurade golvet och det gör tydligen inte thailändare. Tjejerna tittade lite undrande på mig och sa till Nat att dom skulle höra av sig, vilket dom inte gjorde. Dom kände väl att denna arbetsgivare blir för krävande.
Vi hade redan tänkt att jag ska ta den mer noggranna städningen och städerskan får ta den vanliga vardagsstädningen men så långt kom vi inte i diskussionerna med dessa tjejer.
Igår kom Nat hem med nästa tjej men eftersom han hade kunder i butiken så sa han att han strax skulle komma tillbaka och lämnade henne hos mig. Tjejen kunde inte ett ord engelska men tog en sopkvast och satte igång på övervåningen. Jag hämtade övriga städprodukter och gick ner i köket. Efter en och en halv timme kom Nat och då säger tjejen att hon är klar med städningen!! Snacka om att arbeta snabbt, två våningar med fyra rum, två badrum och kök på en och en halv timme!
Jag bara ruskade på huvudet och när Nat åkte tillbaka med henne så sa jag på engelska -Tack så mycket för hjälpen nu ska jag gå in och städa.
Den ansvarige arbetsgivaren har bestämt att hon ska få en chans till för som han säger man måste lära dom vad som ska göras. Ååhh milda makter, tur att inte jag ska vara arbetsgivare.

Till helgen är det sagt att hon ska komma och då ska Nat finnas med hela tiden och lära upp henne. -Dear. if she don´t clean correct I promise that you will never see here again.

På kvällen fick jag ett trevligare besök, Nat hade skickat hem en massör som tog hand om mig i två timmar. Där hade arbetsgivarrollen funkat bättre för hon var riktigt duktig och dessutom hade hon blivit "anställd" för halva priset mot normal taxa. Fast anställning direkt......

Nu sitter jag och funderar lite på hur det kan komma sig att jag får hem två personer samma dag som inte talar någon engelska. Jag brukar bli lite retad hemma att jag är lat som inte pluggar, var detta kanske ett medvetet drag för att få mig att sätta igång?

Trogen kund......

....till den här mannen har jag varit i några veckor nu. Torsångs Handelsträdgård är nog bra men den här killen har helt annan servicenivå, han stannar utanför grinden och bär snällt in det som jag vill ha. Nu betalar jag nog ganska bra men det är väl jämförbart med vad bensinpengen skulle vara till Torsång.

När han stannade här första gången var Nat hemma och vi handlade lite blommor. Nat förstår mig ganska bra och sa till killen att när du passerar här på gatan och grinden är öppen så stanna, Lena vill säkert ha något.

Och han har stannat åtskilliga gånger. Idag fick jag en känsla av att hans bil var ny!? Kanske handlar jag för mycket eller har han turen att ha träffat på fler blomälskare som jag?

Nu har jag inte bara en leverantör (lite otrogen) utan jag använder även den lokala från Kamala. Dit får jag ta mig själv och sedan kör dom hem blommorna på flakmoppe. Ibland tar dom även med den nya ägarinnan.
Det syns på fotot hur sammanbiten och koncentrerad jag är för att skydda mitt nya kära förvärv.

Nu börjar tomten så smått lika Hornsgatan 21 som det var förr i tiden under sommaren förutom växthuset som är ganska överflödigt här.

Mållös

Det händer inte ofta men i morse när jag slog upp dörren så blev jag bara tyst.

Klarblå himmel som jag nästan glömt bort hur det ser ut och den alldeles nyplanterade lilla hibiskusen stod i full blom. Jag satt mig ner och bara njöt..............

Skördetid

En del arbeten kräver nog mer erfarenhet och träning än andra.

Killen på bilden skördar kokosnötter och det enda verktyg som han har är 3 st långa bambustänger som han tejpat ihop.

Högst upp har han tejpat fast en böjd kniv som han försöker skära av kokosnötterna med.

Jag stod och tittade länge och måste säga att jag var full av beundran, dels att han lyckades få kniven på rätt ställe så högt och dels för att han var snabb nog att parera när nötterna med en rasande fart for mot marken.

När Nat kom hem för att äta så höll skörden på att plockas ihop och lastas på en pickup.

Jag sa att jag fotat och skulle skriva om det på bloggen, Nat sken upp och sa -Ah Doay Ling na. Vilket betyder -aha med apa? Tydligen så brukar man plocka nötterna med hjälp av apor som springer upp och tar loss dem.

Jag som är så förtjust i djur blev nu bara besviken att jag inte hade fått se det.

Den här killen var fantastiskt skicklig och han underhöll mig trots allt en lång stund innan Nat kom hem och lockade fram min barnsliga ådra, som är direkt nedärvd från min mamma. Min mamma är förresten strået vassare än Mannen som kunde tala med hästar hon talar nämligen med alla djur. Jag kan inte avgöra hur bra hon talar det språket men är nivån lika som hennes spanska (som hon hävdar att hon behärskar) ja då tror jag inte att djuren förstår så mycket ;-)

Nu ser jag fram emot en kommentar på bloggen från kära mor......... som hittills bara lämnar kommentarer vi sms.

Körkort

Detta är lönen efter en lång dags prövningar!
Jag hade bestämt mig för att inte skaffa körkort via några genvägar vilket annars går med lite papper och en översättning från Svenska ambassaden på det svenska körkortet.

Nej jag ville ta ett körkort från scratch som alla thaimedborgare får göra, Nat har tvivlat på att jag skulle klara av det så det har i sig varit en extra morot.
För att ta körkort så måste man vara på plats i Phuket town tidigt på morgonen och det resulterade i en hiskelig färd på motorcykel eftersom vi inte kom iväg i tid, trots planering. När Nat dessutom stannade efter vägen för att tanka glömde jag tillfälligt bort att en thai inte gör fel utan jag frågade naturligtvis varför han inte tankat tidigare. Svaret var enkelt, han hade halv tank igår! Jaha..... hur kunde jag vara så dum och inte fatta det ;-D


Vi kom dock fram i tid men med lite för hög puls båda två, inte så bra för mig som genast sattes på reaktionstest. Här gällde det att gasa, bromsa och tvärnita för någon fara. Jag har kört den här varianten förr (se höger) men då var det i Magnus pojkrum och med ett TV-spel, pedalerna kändes dock ganska lika.


Ja sen var det dags för kontroll av färgseende i en apparat som växlade snabbt och färgerna syntes bara i ögonfrån, vilken tur att jag köpte glasögon med ett brett progressivt fält. Kontrollanten såg inte munter ut så här gällde det att hålla tungan rätt i munnen och inte svara rött, gult och grönt. Nej här talades varken svenska eller engelska utan sii deng, löeng, och kiow och naturligtvis artighetsavslutet kaa.

Teori
Efter dessa prov blev jag skickad till en föreläsningssal men läraren visade ut madam och sa något som jag inte förstod. Jag hamnade så småningom i en föreläsningssal utan lärare! Thailändarna tittade på en instruktionsvideo och jag pluggade trafikmärken mm. Mannen på foto glömde visst videon han var väl förstummad över att en falang förirrat sig in i rummet. Efter en halvtimme blev det tråkigt så jag slutade läsa men se då dök det upp en lärare och knackade uppfordrande på boken, bara att plugga vidare.

Se till höger vad glad jag ser ut när jag köar utanför teoriprovsrummet. Man kan ju undra om det är ett halvnervöst flin eftersom jag inte har en aning om hur testet går till, Nat visste inte heller eftersom det är länge sedan han tog körkort. Efter ett tag blir jag inkallad och anvisad en pulpet med dator. Jag får ett plastkort med chips i som är programmerat med mitt namn. Jag sätter i kortet i datorn och upp på skärmen kommer frågor. Det fanns frågor på engelska men efter två stycken så undrade jag vilket som var bäst, thai/engelska? Jag saknar en hel del ord även i engelskan märkte jag och började så smått fundera på vad är det jag gör!!

Teoriprovet gick dock bra och jag fick 23 rätt av 30 möjliga 77%, läraren berömde mig så jag glömde fråga var gränsen för kuggning gick.

Uppkörning
Vi var säkert 40 personer som väntade vid uppkörningsbanan samtidigt och när instruktören kom så pratade hon i en halvtimme om hur vi skulle köra banan och vilka krav som ställdes. Jag fattade inte mycket och Nat han ruskade på huvudet, det verkade riktigt lovande ;-D

Det blev snabbt min tur och jag började med att köra in i en smal rak passage på 25 meter som jag sedan skulle backa ut ifrån, snitsig som man gärna vill vara så backade jag bara med hjälp av speglarna och vände alltså inte på huvudet (måste försöka samla bonuspoäng). Sedan gick turen vidare på lite småvägar med skyltar, första korsningen så gjorde jag som jag brukar i Thailand jag slog på vindrutetorkaren istället för blinkersen. Eftersom jag var själv i bilen så var det helt okej att svära lite. Allting sitter ju fel i detta vänstertrafikens land!
Jag hade gott om publik men en av dom tror jag höll andan, Nat.

Fickparkering hemma på "mammas gata" är väl ganska enkelt men det blir faktiskt lite knivigare med ratten på fel sida, behövde dock inte ta om utan hamnade rätt direkt.


Kanske blev publiken imponerad medans jag inne i bilen drog en lättnandes suck.
Jag stod stolt och tittade på andras svårigheter senare, tänk vad man kan vara barnslig ibland.

Här tillverkas körkortet och tjejerna var så roade så dom kallade in madam innanför disken, det gör dom aldrig på Vägverket. Undrar vad som var så roligt? Sedan kom dom på att dom var ju inte riktigt sminkade för att vara med på foto men vem var det?

Ja här står då den lyckliga nyutexaminerade bilföraren på trappan till Phuket´s körkortsenhet.

Nu kan jag inte låta bli att undra varför alla säger att det är så svårt att ta körkort idag.
Kan en medelålders madam som jag göra det på ett främmande språk i vänstertrafik så kan det väl inte vara så svårt, eller??

Och inte var det dyrt som det sägs heller, jag betalade 105 baht (20 svenska kronor) + bilhyra för uppkörningen 40 kr.



Eller är det så att det är enklare i Thailand ;-)

Vi roar grannarna

Att vi putsar, gnider och rumstrerar om både i huset och utanför har naturligtvis alla grannar lagt märke till. I början stog dom ofta och bara stirrade på oss. Jag frågade Nat om han trodde att de tyckte vi var tokiga men det trodde han inte. Däremot så sa han att dom kanske börjar tänka efter lite hur dom har det själva, vi hyr bara huset och ändå lägger vi ner ett ganska stort arbete.
Jag skrev om lite olikheter igår och här har vi en till, kontrasten talar väl nästan för sig själv. Nat står på våran tomt och randen i mitten av fotot är muren som skiljer in till grannens tomt.

Vi försöker skura infarten till huset eftersom den är alldeles svart efter tidens gång, betongen har en åldrig beläggning som endast ger vika för specialpreparat. När vi applicerar den så fräser det som lut och jag behöver inte någon större kunskap i kemi för att lista ut att detta är garanterat inte nyttigt för oss människor. Ja mamma, jag hade gummihandskar på mig.

Fotot är gammalt men jag måste visa hur det ser ut på andra sidan muren, hos grannen. Muren är c:a 1,60 hög, hur högt tror ni att råttor kan hoppa :-D

Det är bara vi som kan se eländet förutom grannen för detta är hans bakgård och huset står utåt vägen, vi ser det från balkongen. Den delen av bakgården som syns på bilden är faktiskt delen som är mest fri från bråte.

Byggnormer

Det finns säkert inga alls...... eller är det bara så att jag som är uppväxt med Friggebodar och anvisade mått som 10 meter innanför tomtgränsen m m är för låst i de svenska normerna.

Kanske deras normer är väldigt utvecklade och jag bara är inskränkt.

Ovanstående foto är taget bredvid Moonbar och det är Tak´s gröna hus som delvis syns, det byggde han förra året med små lägenheter för att hyra ut till turister. Nu verkar det som om årets hyresgäster kommer att kunna skåla med gästerna i huset bredvid när de sitter på balkongen.

Om det nu finns normer vad går de ut på? Kanske vill de lära oss utlänningar att bli lite mer thai? Thailändare lever nära varandra och pratar ogenerat och högt till varandra, oavsett tidpunkt på dygnet. Nat har förundrats mycket i Sverige över vårat sätt att "bygga murar" när vi vaktar våran integritet, låser våra dörrar och på alla möjliga sätt gör så att umgänge med andra inte längre är enkelt. -Så är ni inte i Thailand, säger Nat. Nej.. men då är vi ju på semester och Luther brukar vara kvar i Sverige så vi törs leva ut.

Vi har många olikheter t ex, hemma ska man vara tyst så man inte stör grannen här får man låta hur som helst (när som helst) men absolut inte skramla i köket och definitivt inte skrapa tallriken (det skulle låta väldigt fattigt).

När någon får barn i Thailand så säger andra om bebisen att den ser ut som en apa el dyl vi säger att den liknar pappa, .....kanske samma sak. Nej här anses det bättre att inte säga något possitivt om barnet för då kan enligt gammal tro något otrevligt hända, kanske barnet blir stulet eller ett spöke kommer och tar det. Thai är mycket vidskepliga.

Här kan du inte påpeka eller framförallt inte rätta någon person även om det sker i all välmening det är samma sak som att göra så att dom tappar ansiktet, hemma kan det vara för att hjälpa till och att bjuda på egna erfarenheter.

En thailändare frågar gärna hur gammal du är och hur mycket du tjänar, här är det naturliga frågor hemma är det tabu. I Thailand anses man gammal när man har fyllt 40 år, snacka om att man har hamnat rätt ;-)

I Sverige börjar livet efter 50...... yiipii!! det ser jag fram emot.

Mat är livet

Det här är en del av våran grillbuffé häromkvällen. Vi brukar faktiskt grilla ganska ofta. Många gånger blir det tillsammans med våran vän Kop som har ateljé bredvid Nat´s shop.

Vi hjälps åt med tillagningen alla tre och sedan frossar vi hejvilt. Efter maten så brukar någon av oss säga att vad synd att vi aldrig tog något foto.....

Nu så tog vi foto men det blev liksom lite i halvtid. Vi hade hunnit börja äta när vi kom på att vi skulle fota. När kameran väl kom fram så var det slut på batterierna och Kop slängde sig på moppen för att handla. Nu krävdes det emellertid två vändor till affären eftersom hon först köpte fel storlek. Jag var så ivrig att fota så jag bröt upp den felaktiga förpackningen, utan att titta. Nat tog fram tejpen och lappade ihop batteriförpackningen så den gick att byta och på så sätt blev vi delaktiga alla tre i detta foto på en halväten buffé!!

Som ni säkert redan listat ut så åt vi den fotade maten ganska kall, men vad gör det.

All matlagning startar med inköp av råvaror, här har vi ingen ICA affär med plastförpackad mat eller fisk i frusna block utan vi har en underbar matmarknad med färska varor.

Följ med oss på en bildtur, ljud och dofter överlåter jag till eran fantasi.