GOTT NYTT ÅR

Ja då var det alltså dags att knyta ihop säcken, inte efter tomten för han kom aldrig! utan jag menar för året 2007.

Jag hade tänkt mig en summering men jag kommer inte på något speciellt. Antingen har det varit ett väldigt händelsefattigt år (för mig) eller också har ålder tagit ut sin rätt och minnet börjar svikta. (Ska ta med ett intyg om detta nästa gång jag besöker immigration som påstår att jag är för ung, ha ha.) Ni som läser bloggen har redan en inblick i vad som hänt och jag får väl ta en dags läsning så jag själv fräschar upp minnet ;-)

Men varför blicka tillbaka det är ju historia. Det som är intressant är väl framtiden och den närmsta för min del det är något väldigt speciellt.
Nyårsfirande på stranden! Att gå barfota i sanden i 30 graders värme den sista december det låter väldigt stilla och fridfullt men det är det minsann inte. Det nya året firas rejält och det sparas definitivt inte på krutet.

För att ni ska få en liten känsla av skådespelet så har jag lagt in en video, visserligen från södra Phuket men jag kan lova att det är inte mindre här hos oss.



Vi önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt

Gott Nytt År

3 års-dagen

Idag är det tre år sedan tsunamin slog till. Jag hade bestämt mig för att inte vara med på någon ceremoni och att "bara" låta dagen passera som vilken dag som helst.
Men hela gårdagen kändes det oroligt i kroppen, ingen rädsla men ett gnagande inombords som inte bara ruskas bort. Jag vaknar tidigt idag och försöker städa bort min olust.
Men när sedan den svenska flaggan på vårat hus har sänkts till halv stång (av sig själv) orkar jag inte kämpa emot. Tårarna och alla varför är tillbaka!

Tre långa år och jag har fortfarande inget svar på min eviga undran, varför blev jag skonad? Man kanske inte ska tänka så utan bara vara innerligt tacksam men vem har fullständig kontroll på sina tankar oavsett vad man varit med om. Jag vet med säkerhet att om jag inte upplevt tsunamin så skulle jag inte vara bosatt här, jag har fått andra mer ödmjuka värderingar på livet och det är Thailand med dess befolkning som lärt mig att livet inte går ut på vad du presterar och att du äger många saker vare sig de behövs eller inte. Livet går ut på att just leva och jag stressar inte när jag är i Thailand. Livet är alla människor du har runt om dig eller i ditt hjärta.
Är detta svaret på min eviga undran, varför söker jag då fortfarande ett svar?

Du måste gå vidare säger man i Sverige, ja men vart då? Även om det sägs i all välmening så känner jag att det blir ett uttryck som för att sätta punkt på ett för omgivningen obekvämt samtal. Jag undviker dock att prata om tsunamin för det mår jag inte bra av själv heller. Livet går vidare det vet jag och smärtan finns absolut inte där varje dag men det går aldrig, aldrig att glömma och tårfyllda dagar kommer med jämna mellanrum.

Thailändarna sägs ha gått vidare men Nat har nu sovit oroligt och haft mardrömmar där han blivit jagad. En thailändare visar som bekant inga känslor utåt men naturligtvis finns dom där, vi blev alla drabbade i olika omfattning och oavsett ursprung.

Jag möter många turister nu när det är högsäsong och jag ser och hör irriterade uttalanden inom många familjer, avund till andra människor, bryderier om hur andra är och många gånger rent skitprat om medmänniskor. Jag blir illa berörd. Nat säger att människorna har för lite att göra och därför skapas denna frustration. Men är det inte meningen att när ledigheten äntligen kommer så ska man njuta av varandra och livet. Jag inser samtidigt att jag har kommit väldigt långt i min egen förändring där jag försöker se vad som är det viktiga i livet.

Tråkigt inlägg kanske men det är mina funderingar, mina tankar och min blogg ;-)

Var rädd om varandra och tänk efter vad som är det viktiga i livet.

Kram till er alla oavsett vem du är eller var du är.

GOD JUL

Visst går det att ordna julstämning även här nere i värmen. Inuti detta varma hus finns numer det mesta som ska finnas på ett riktigt svenskt julbord. Granen är klädd och adventsljusstaken står i köksfönstret.

Jag är dock tveksam till att tomten ska hitta hit och om han fått nys om att jag har glömt gröten så passerar han säkert bara ute på gatan. Tomten klarar jag mig nog utan men jag saknar min familj i Sverige och alla vänner.

Våran granne är så imponerad av hur fint det lyser både utanför och i huset så han hittar inte ord (dålig på engelska). Han hittade dock ett ord som han tyckte passade väldigt bra Romantic!

Så har jag aldrig sett det när vi lyser upp våra stugor utan jag har bara känt en fridfull julstämning på julafton efter all stress i december. Jag tog dock fasta på vad han sa och bilden nedan ger kanske en romantisk anblick men jag vill med den sprida värme och eftertanke. Med bilden vill jag önska att ni alla tar hand om varandra, ger varandra kärlek (inte bara i en relation) och njuter en fröjdefull jul.

God Jul önskar vi er alla

från ett soligt Phuket

Gå nu och ge första människa ni möter ett stort leénde och är det en bekant så fortsätt med en puss eller kram, sprid värmen vidare.

Kamala Festival

Varje år i december så har vi festival och den startar alltid med en färsprakande och högljudd parad.
Det är en låång promenad som jag brukar gå, förra året var jag dessutom riktigt thai-stylad (se fotot) och det var en prövning vill jag lova.

Fotot är taget när vi nästan är i mål och jag känner fortfarande smärtan efter dessa "pipinetta" skor som ska bäras till övrig utstyrsel.

Jag blev stylad av ett proffs på FantaSea och det tog 3 timmar att försöka få bort de nordiska dragen, den suddiga bilden har jag valt med omsorg ;-)

Jag hade i år bestämt mig för att inte gå och ursäkten blev att jag skulle vara fotograf. Kanske en dålig ursäkt eftersom jag dessutom inte är speciellt bra på att fota men jag kan tack vare det svepskälet erbjuda er ett litet bildspel

Paraden är som sagt var startskottet och nu återstår tre dagar med lek, musik och underhållning. Kommunen har en budget på 1.000.000 baht för årets festival så vi kommer säkert att få trevligt.

Det är verkligen synd att jag inte kan ta bilder även kvällstid (p g a kameran ;-)) för då är det mycket livat. Jag kan bara rekommendera de läsare som inte varit med förut att komma hit nästa år i december.

Den omtalade turisten gick i paraden, dock inte thai-klädd men jag tror inte det hade passat "företaget" som han representerade.

Det byråkratiska mörkret.....

Som jag nämnde igår så hade jag en mycket speciell dag igår.

Jag fyller 50 år 2008 och för en gångs skull så har jag nytta av åldern, jag kan nämligen få 1-års visum och slippa dessa fruktansvärda Burma resor.
Som alla ärenden i Thailand så krävs det en hel del papper och jag hade tidigare kontrollerat med Immigration i Patong om vad som krävdes och hur möjligheterna var. Där blev jag vänligt upplyst om vad jag behövde och sedan sa han att när allt var klart fick jag åka till Phuket Town eftersom det är endast där de får ge 1-åriga visum.

Dagen före ringde jag till skattemyndigheten i Sverige då jag behövde personbevis och inkomstuppgifter nerfaxat till Svenska konsulatet, de översätter sedan och intygar att jag har tillräckligt med pengar för att försörja mig själv (känns inte så ibland ;-D).

Telefonnumret tog jag via deras hemsida och blev jätteglad när de hade ett speciellt nummer för de som ringer från utlandet, någon har tydligen tänkt till och samtalet borde gå ganska fort. Vad får jag höra i luren?

-Just nu är det många som ringer och du är placerad i kö. Du har köplats 99!

Papperen kom dock fram till konsulatets fax samma dag och telefonräkningen kommer först om en månad , frid och fröjd.

Vi åkte ner till min vän Henrik på konsulatet som bjöd på kaffe medans vi väntade på utskrifterna. Jag skämtade med Henrik innan vi åkte och sa att nu återstår det att se vad Immigration tycker fattas, inget sa Henrik. Han ska snart komma hem till oss en kväll och käka och då ska han få höra resten som ni kan läsa nedan.

Med alla papper i handen så åkte vi till Immigration och de tittade igenom högen men knorrade lite om att jag inte hade något bankkonto i Thailand. Efter lite funderande så skulle det ordna sig om dom fick en kopia på mitt MasterCard. Jag vill naturligvis inte lämna en kopia på det men va gör man inte för att slippa Burma resorna. Iväg och skaffa kopia och sedan tillbaka men nu så ville dom ta lunch så vi fick vackert sitta utanför och vänta i 1 ½ timme.

Mycket folk väntade tillsammans med oss men till slut så var det våran tur!
Mannen tittade inte ens på oss utan bläddrade lite förstrött med surmulen blick i mina papper, sedan räckte han över papperen och sa bara att du är inte 50 år.
I Thailand brukar de sällan räkna månader utan bara år och enligt mannen i Patong så skulle jag kunna söka från och med januari trots att jag fyller i oktober. Jag påpekade att det är ju trots allt bara två veckor kvar till det nya året och trodde att det skulle kunna gå att ordna, dessutom berättade jag vad hans kollega sa i Patong.
Den korta kommentaren löd -Han är inte officer, det är jag!!!

Det var bara att resa sig upp och försöka le även om det blev ett lite ansträngt leénde. Jag inser nu att det är bara att beställa en bussresa till mitt älskade Burma, puh.

Eftersom vi åkte bil till Phuket Town så tyckte jag att vi skulle passa på att handla så inte resan var helt bortkastad. När vi gick in på Big C så kom jag ihåg att jag inte hade så mycket pengar men efter inventering i bådas plånböcker så tyckte vi att det skulle räcka. Väl i kassan så visade det sig att vi hade fel, det räckte inte.
Nat stod kvar i kassan som pant och jag gick för att söka upp en ATM. Jag fick inte ut några pengar och felmeddelandet var bara på thai??? Jag går tillbaka och frågar om jag kan betala med kort men det ville inte lilla kassörskan eftersom hon redan slagit in allt för kontant betalning. Jag rusar vidare och hittar nästa ATM, den apparten tyckte att jag stoppat in kortet fel. Det hade jag inte och efter tre försök letade jag på en bank där tyvärr kön var väldigt lång men vad hade jag för val nu när jag hade pantsatt Nat.
När det nästan är min tur så ringer Nat och säger att kassörskan har tröttnad och han har fått betala med sitt kort.

På hemvägen så slår det mig plötsligt, hur bra är det att fotostatkopiera ett bankkort?

Jag landar till slut hemma med avmagnetiserat bankkort, 20 baht i plånboken och fortfarande utan visum.

TIT = This is Thailand

Som jag sa i gårdagens inlägg, glöggen var väldigt god och lagom avslappnande efter en lång prövande dag. Jag brukar lägga in bilder men det var inte riktigt läge att fota mannen som gjorde min dag !!!!

Staffan var en stalledräng.....

Idag firar vi Lucia som sig bör och på allmän begäran så gör vi det även med korrekt huvudbonad, direktimport från Sverige.

Den hemlagade glöggen smakade helt underbart och Nat har idag bjudning i butiken till alla kunder. Nat älskar glögg så han kommer naturligtvis inte att missa chansen till att vara med och skåla med alla själv också. Med tanke på hur stark min hemlagade glögg är så kanske det till och med blir rea i butiken ikväll ;-)

När jag ser på fotot så är jag glad att vi inte hade vita linnen också för då hade jag inte publicerat det. Kontrasten mellan den vita struten och Nat´s tänder jämfört med mina gaddar som ser ut att aldrig ha stiftat bekantskap med en tandborste är inte kul, visserligen har jag utsatt dem för diverse dryck men det har ju Nat också! Hur f-n kan man ha så vita tänder enbart genom tandbortsning? Vi har dessutom samma tandkräm, måste vara genetiskt så jag skyller på mina kära föräldrar. Sorry Magnus och Therese om jag fört det vidare till er, då får ni vara mer noga vid val av partner.

Hädanefter får det nog bara bli singelbilder!!

Dagen har varit ett byråkratiskt mörker som vi båda helst vill glömma men jag ska återkomma med en redogörelse en annan dag.

I Thailand så står skräddeributikerna snart på varandra och Kamala är inget undantag men det finns endast en butik som är julskyltad. Visst ligger jag bakom hela idén men Nat tycker faktiskt att det är riktigt roligt och har själv varit dekoratören.

Var ska detta sluta? Kanske Svenska kyrkan får en ny medlem snart :D

Turisterna är här.....

.... och just den här turisten är min före detta granne hemma i Sverige. Han kom igår kväll och sedan dess har han bara strålat av glädje. Jag själv inser att jag har nog glömt bort att jag faktiskt befinner mig i paradiset. Det spelar nog ingen roll var man bor för det blir vardag överallt och man glömmer ofta bort att njuta av allt det vackra man har runt om kring sig.


Hädanefter ska jag försöka leva som en turist och verkligen se och njuta igen som jag en gång i tiden gjorde när jag själv var ny här nere.

Nu kan jag naturligtvis inte leva som en turist gör på sin 14-dagars resa för det skulle nog inte vara speciellt nyttigt.

Jag gjorde dock ett undantag idag och tog en öl tillsammans med denna glädjestrålande turist.

Klockan ett mitt på dagen.......


Skål på er alla där hemma från mig som idag har haft semester!

Kaffe

Jag är ingen stor kaffedrickare utan brukar nöja mig med en kopp på morgonen, efter en tid här nere så börjar jag dock längta efter vissa svenska varor.
Jag har tidigare skrivit om att jag lagt in rödbetor och saltgurka, hemma äter jag aldrig saltgurka.
Igår träffade jag en trevlig västkustbo (från Sveriges fram- eller är det baksida?) som bjöd mig på äkta svenskt kaffe, dessutom bryggt av honom själv. Helsvenskt m a o, nja inte till 100% för bryggaren var tydligen inköpt i Thailand ;-)

Gissa om det smakade gott!!!!!!

Nu vet jag att även han läser bloggen så bakslug som jag är så hoppas jag nu att dagens inlägg ska ge mig tillfälle att njuta denna ljuvliga dryck flera gånger. :D

Fortsätter det här med att jag längtar efter svenska produkter även sådana jag normalt inte gillar så kanske jag till slut även lär mig att äta surströmming........ nu hoppas jag att gränsen går före denna jästa fisk.

Adventsfrid?

Jag har alltid frusit fingrarna av mig när jag monterat advenstbelysningar utomhus men det behöver man inte göra här.
Monteringen sköttes ändå av Nat eftersom han trodde att jag skulle trilla av stegen. Jag lät bli att protestera av den enkla anledningen att det är enklare att vara "boss" på marken.
Under en timmes tid fick jag istället höra klagomål på varför detta skulle göras när det är som soligast.

Den enkla förklaringen är att jag vill inte ha ljusen uppmonterade i april-maj när turisterna har åkt hem, det är först då som Nat kommer att vara ledig en dag i skymningen när temperaturen går ner till endast 27-29 grader.

Nu är huset så vackert kvällstid och skulle platsa i vilken delstat som helt i USA. M a o mycket lampor, dock bara vita.

Alan var tveksam på om han ville vara med på fotot och garderade sig lite med kapuschongen uppe!

På kvällen hade jag lovat att följa med Anna på ett ställe och äta BBQ, jag har varit mycket osocial en längre tid. Efter maten så gick vi till våran vän Dak för att ta en öl, Nat kände sig krasslig och skulle åka hem och titta på en film i lugn och ro efter jobbet och jag skulle inte bli sen.

Det blir inte alltid som man planerat utan ibland blir det faktiskt mycket trevligare! Se på fotot vad Nat ser "krasslig" ut. Vi kom hem kl 04.00!!!

En liten kommentar till mitt förra känsloladdade inlägg:

Min son mår efter omständigheterna bra men operationen blev större än planerat och läkarna tvingades ta bort en njure. Jag har pratat med honom flera gånger på telefonen och han som är sjuk! har lyckats dra upp mig ovanför ytan igen. Han har ärvt mina defekter på insidan men han har ett helt annat go på det psykiska planet ;-).