Med en enkel tulipan......

Nja nu var det varken tulpan eller bemärkelsedag och definitivt inte enkel (läs liten).

Vägen till mannens hjärta ska enligt många gå via magen och vägen till en kvinnas hjärta tycker jag absolut är att överlämna en blombukett.

Det här är vad jag kallar en bukett med snittblommor!!!

Blommorna som heter Heliconia har alltid fascinerat mig och det har tydligen Nat lagt på minnet.
När han kom hem körandes med "buketten" så var min thai-lärare hos mig och jag kan lova att hon tappade nog hakan ett snäpp längre ner än vad jag gjorde.

Till alla män som eventuellt läser denna blogg vill jag bara säga,

-Tänk på eran kära och köp hem en blomma idag.

Tulpanerna finns väl i Sverige nu och som man säger det är inte storleken som är det viktiga.




(Till alla kvinnor som eventuellt läser detta så säger jag, -Visst är storleken viktig, men kanske inte på allt ;-)

Nu är jag satt på plats.

Det här är hon som är ansvarig för att jag så gott som inte lämnar mitt eget kök!

Hon heter Råh och hon är en trevlig tjej som har lätt att skratta och skämta men när hon kommer till mig så är det varken för skratt, skämt eller en kopp kaffe. Hon är nämligen min språklärare! Hon arbetar till vardags i svenska skolan i Kamala.

Jag har ett ganska stort ordförråd i det thailänska språket men vad sjutton ska jag med det till när jag inte kan få ihop det till användbara meningar.

Thailändskan är inte alls uppbyggd som vårat språk utan man staplar orden lite "huller om buller" och dessutom saknas böjelser på orden. Man använder istället klassificeringar och det finns "bara" 100 sådana. Visserligen används inte alla dom men ändå.

Hela språket är baserat på toner och det är ju lätt för en som av vilken sånglärare som helst skulle klassas som tondöv.

Ordet mai kan sägas på 5 olika sätt och betyder silke, inte, ny, brinna och trä beroende på tonläget. Som ni förstår så kan det bli ganska fel och detta är definitivt inte det enda ordet som har många betydelser.

Jag sitter alltså vid köksbordet varje dag där jag pluggar och talar för mig själv. Med jämna mellanrum så sliter jag mig i håret.

Råh har även tänkt lära mig att skriva och när vi har kommit så långt så får jag väl skaffa mig en peruk. Kanske ganska bra egentligen eftersom det jag sliter i just nu börjar skifta allt för mycket i grått.

Nu kan kanske någon tycka att jag har en fördel eftersom jag lever med en thailändare men så är det inte riktigt. När jag talar thai med Nat nu så säger han häpet -Ahh vilket betyder att han inget förstår.

Min lärare undervisar bara riksthai och alltså inte motsvarigheten till skånska i Thailand. Mitt forna ordförråd (i syd-dialekt) dög inte alls för "fröken" så nu är det bara att lära om och hemma får vi väl som vanligt prata engelska.

Vad vinner jag då på detta???? Inte en aning men när jag ska byta flygplan i Bangkok nästa gång så får jag väl hoppas på långa flygförseningar så jag hinner prata med någon som förstår.

Blommor med blad......

Jag har alltid haft "pippi" på hängamplar och det har jag naturligtvis nu också.


Men man kan ju undra varför eftersom det hänger perenna slingerväxter med blommor efter hela takfoten, som dessutom är mycket vackrare. Se och njut! Doften är underbar men den klarar jag inte av att förmedla.


Amplarna är nog bara terapi..... bara och bara för i den här värmen får jag inte lämna dom några långa stunder. Det går åt mängder med vatten.

Bladlöss

Jag skrev i ett inlägg den 12 november Mållös om en av mina underbara hibiskus. Den fick tyvärr bladlöss.

Hemma i Sverige har jag alltid haft problem med löss på mina rosor och det brukar jag fixa på ett miljövänligt sätt.

Nu är jag i Thailand och här har jag en svensk god vän som under flera år studerat biologi och botanik i Lund. Jag rådfrågar naturligtvis henne som besitter all denna kunskap. Hon säger att det bästa är att behandla med såpa (vilket jag gör i Sverige) men eftersom vi inte har det här så tycker hon att jag ska ta en svagare blandning diskmedel.

Det lät så riktigt alltihop så jag blandade och sprutade på växten samma dag.



Oj vad effektivt det var, varenda lus försvann.......... tyvärr också alla bladen.

Nu vet jag inte om jag ska klaga hos Lunds Universitet eller hos diskmedelstillverkaren.


Kanske lika bra att bara gå och köpa en ny hibiskus och sköta den på "amatörsätt" ha ha




Jag har berättat att jag vill skriva ett inlägg om detta och då sa experten att hon ska starta en egen blogg och skriva om mig. Detta är alltså en utmaning!! ;-)






Som kontrast kan jag visa min vackra blomma som jag fick av Nat på Alla Hjärtans Dag.

Rosen har nu torkat men det gröna hjärtat kan hålla sig i flera månader. Hjärtat är gjort av en växt där varje enskilt blad ser ut som ett hjärta.
Det syns inte på den här bilden, i varje fall inte bakom mina glasögon!

Tsunamivarning

Igår eftermiddag kl 3 så var det en ny jordbävning i Indonesien. Det är tyvärr väldigt vanligt och jag lider verkligen med befolkning där. Skillnaden med gårdagens skalv och de flesta andra var att det skedde i samma område som den som förorsakade tsunamin 2004.
Jag hade stämt träff med en thailändska som skulle komma hem till mig kl 4 men hon ringde och sa att hon inte mådde bra och ville skjuta på besöket till idag. Hon berättade om skalvet och jag förstod då varför hon inte mådde bra. Jag slog genast på internet för att leta efter fakta och där skrev dom att skalvet var under jorden och inte i vattnet så någon risk för en tsunami ansågs det inte vara.
Information gick ut i thai-TV och radio att människor skulle vara försiktiga och myndigheterna hade största beredskap med bl a räddningsmanskap utplacerade.
I Kamala utrymdes beachen och beredskapsmän varnade allmänheten bl a min väninna som befann sig på marknaden långt ifrån stranden.
Gatan utanför oss var kaotisk med springande, flyende människor. Mina grannar packade raskt ihop det värdefullaste och flydde, byggarbetsplatsen bredvid blev snabbt tömd och jag som nyss läst att det inte var någon fara fick bara högre och högre puls.
Vid rädsla så lämnar det logiska tänkandet kroppen (åtminstone min) så jag bar upp alla värdesaker på övervåningen där jag sedan stannade.
Nat var på väg från Phuket town när jag ringde och varnade honom men han är aldrig rädd och brukar aldrig dras med i strömmen av uppskärrade människor. Skolan där Nat´s son går i Patong hade ringt och sagt att han omedelbart var tvungen att hämta sonen då de utrymde skolan.

Thailändarna är ibland väldigt lättskrämda och det kan räcka med att någon sprider ett falsk rykte så är paniken i full fart. Denna gång var det trots allt full beredskap från myndigheterna och när jag hör skrikande, flyende människor så kommer varenda känsla tillbaka från den ödesdigra dagen i december 2004.
Jag skäms inte för att säga att jag blir rädd och till dom som tycker jag är lättskrämd kan jag bara gratulera att dom inte har mina känslor i kroppen, upplevelsen att fly för sitt liv vill jag aldrig mer vara med om!

Fotot är taget i Kamala den 26 december 2004 och precis där befann jag mig när den första vågen kom, min motorcykel finns någonstans i vattnet på bilden och försvann sedan. Jag sitter här och är tacksam för livet.

Himlen har ändrat färg

Himlen var omsöm becksvart och ömsom helt upplyst, vi har haft ett riktigt åskväder över Kamala ikväll. Det började helt plötsligt blåsa enormt och sedan small det bara till med rejäla åskknallar och ett fruktansvärt regn. Totalt 48 mm på en timme!

Köket är nu helt dyblött då vinden drev in regnet genom ett fönster, det var inget rent vatten som sig bör utan det var blandat med den röda jorden som dom fyllt upp tomten bakom huset med inför byggnationen. På bilden syns lite av den sörja som kom in och myggnätet går inte längre att se igenom. Köksbordet som står tre meter från fönstret är också blött.

Jag kunde inte fatta att det kom in så mycket vatten för det gjorde det inte ens i höstas när vi hade den riktiga regnperioden. Allt har sin förklaring och i detta fallet så var det bara att glasjalusi fönstret var för mycket öppet. Åskrädd som jag är så var inte alla de grå hjärncellerna aktiverade i tid och nu får jag vackert städa köket iklädd en dumstrut.

PS. Vattnet drev också in i butiken så Nat har haft fullt upp med att torka så att inga tyger tar skada. Vattnet pressades in genom dörrspringorna!!,
m a o inte som ett vanligt sommar regn i Sverige.

Besök och studier

Vi hade väntat oss besök från Borlänge den 29:e januari men tyvärr blev det inställt p g a mycket arbete på hemmaplan. Nu fick vi dock ett helt oväntat besök av andra vänner hemifrån som ringde en dag och sa att de var på Koh Samui men tänkte komma över och träffar oss.

Det här är Jan och Jaan, det ena med thaiuttryck och då blir det alltså ett damnamn. Vi träffades först hemma och sedan gick vi till våran favoritbar, Moon bar. Vi hade riktigt trevligt och timmarna försvann alldeles för snabbt innan det var dags för dem att resa vidare.

Jag slogs hela tiden av en beundran av att Jaan som endast bott i Sverige i 11 månader pratar så väldigt bra svenska. Omvänt har jag försökt till och från i 3 år, mest från ;-)

Hon går visserligen i skola medans jag sitter hemma med dataprogram och försöker mig på självstudier, skulle säkert gå jättebra om jag haft liiite mer självdiciplin. När jag slår på datorn så blir det lätt lite läsning på vissa forum och en och annan patiens, språkprogramet är ofta lite svåröppnat (ha ha)

På lördagarna brukar jag vara barnvakt till Nat´s son Alan och då går vi och badar, leker i parken samt pluggar lite engelska abc och siffror. Återigen en duktig elev!

Jag skulle behöva gå i en skola för att på allvar komma loss med språket. Det finns en språkskola i Kamala men jag tycker att de tar osjäligt bra betalt. De tar 60 kr i timmen för privatlektioner och det är nog billigt med svenska mått men här tänker jag thailändsk och sitter alltså framför datorn igen.

Undrar om jag ska lägga en till patiens??

Före mörkret

Visst är himlen otroligt vacker! Jag visade min vännina bilderna och hon sa direkt att det röda skenet beror på alla föroreningar som samlats i molnen, glädjedödare.

Jag har nu läst på lite grann och det sägs även att i fuktiga klimat så kan detta fenomen ske helt naturligt och alltså inte p g a att vi smutsar ner våran härliga planet. Här i Thailand är det verkligen ett fuktigt klimat så saken är klar.

Jag vill tro på fuktighetsteorin och även fortsättningsvis njuta av naturens skådespel.