GOTT NYTT ÅR

Ja då var det alltså dags att knyta ihop säcken, inte efter tomten för han kom aldrig! utan jag menar för året 2007.

Jag hade tänkt mig en summering men jag kommer inte på något speciellt. Antingen har det varit ett väldigt händelsefattigt år (för mig) eller också har ålder tagit ut sin rätt och minnet börjar svikta. (Ska ta med ett intyg om detta nästa gång jag besöker immigration som påstår att jag är för ung, ha ha.) Ni som läser bloggen har redan en inblick i vad som hänt och jag får väl ta en dags läsning så jag själv fräschar upp minnet ;-)

Men varför blicka tillbaka det är ju historia. Det som är intressant är väl framtiden och den närmsta för min del det är något väldigt speciellt.
Nyårsfirande på stranden! Att gå barfota i sanden i 30 graders värme den sista december det låter väldigt stilla och fridfullt men det är det minsann inte. Det nya året firas rejält och det sparas definitivt inte på krutet.

För att ni ska få en liten känsla av skådespelet så har jag lagt in en video, visserligen från södra Phuket men jag kan lova att det är inte mindre här hos oss.



Vi önskar er alla ett gott slut på det gamla året och ett riktigt

Gott Nytt År

3 års-dagen

Idag är det tre år sedan tsunamin slog till. Jag hade bestämt mig för att inte vara med på någon ceremoni och att "bara" låta dagen passera som vilken dag som helst.
Men hela gårdagen kändes det oroligt i kroppen, ingen rädsla men ett gnagande inombords som inte bara ruskas bort. Jag vaknar tidigt idag och försöker städa bort min olust.
Men när sedan den svenska flaggan på vårat hus har sänkts till halv stång (av sig själv) orkar jag inte kämpa emot. Tårarna och alla varför är tillbaka!

Tre långa år och jag har fortfarande inget svar på min eviga undran, varför blev jag skonad? Man kanske inte ska tänka så utan bara vara innerligt tacksam men vem har fullständig kontroll på sina tankar oavsett vad man varit med om. Jag vet med säkerhet att om jag inte upplevt tsunamin så skulle jag inte vara bosatt här, jag har fått andra mer ödmjuka värderingar på livet och det är Thailand med dess befolkning som lärt mig att livet inte går ut på vad du presterar och att du äger många saker vare sig de behövs eller inte. Livet går ut på att just leva och jag stressar inte när jag är i Thailand. Livet är alla människor du har runt om dig eller i ditt hjärta.
Är detta svaret på min eviga undran, varför söker jag då fortfarande ett svar?

Du måste gå vidare säger man i Sverige, ja men vart då? Även om det sägs i all välmening så känner jag att det blir ett uttryck som för att sätta punkt på ett för omgivningen obekvämt samtal. Jag undviker dock att prata om tsunamin för det mår jag inte bra av själv heller. Livet går vidare det vet jag och smärtan finns absolut inte där varje dag men det går aldrig, aldrig att glömma och tårfyllda dagar kommer med jämna mellanrum.

Thailändarna sägs ha gått vidare men Nat har nu sovit oroligt och haft mardrömmar där han blivit jagad. En thailändare visar som bekant inga känslor utåt men naturligtvis finns dom där, vi blev alla drabbade i olika omfattning och oavsett ursprung.

Jag möter många turister nu när det är högsäsong och jag ser och hör irriterade uttalanden inom många familjer, avund till andra människor, bryderier om hur andra är och många gånger rent skitprat om medmänniskor. Jag blir illa berörd. Nat säger att människorna har för lite att göra och därför skapas denna frustration. Men är det inte meningen att när ledigheten äntligen kommer så ska man njuta av varandra och livet. Jag inser samtidigt att jag har kommit väldigt långt i min egen förändring där jag försöker se vad som är det viktiga i livet.

Tråkigt inlägg kanske men det är mina funderingar, mina tankar och min blogg ;-)

Var rädd om varandra och tänk efter vad som är det viktiga i livet.

Kram till er alla oavsett vem du är eller var du är.

GOD JUL

Visst går det att ordna julstämning även här nere i värmen. Inuti detta varma hus finns numer det mesta som ska finnas på ett riktigt svenskt julbord. Granen är klädd och adventsljusstaken står i köksfönstret.

Jag är dock tveksam till att tomten ska hitta hit och om han fått nys om att jag har glömt gröten så passerar han säkert bara ute på gatan. Tomten klarar jag mig nog utan men jag saknar min familj i Sverige och alla vänner.

Våran granne är så imponerad av hur fint det lyser både utanför och i huset så han hittar inte ord (dålig på engelska). Han hittade dock ett ord som han tyckte passade väldigt bra Romantic!

Så har jag aldrig sett det när vi lyser upp våra stugor utan jag har bara känt en fridfull julstämning på julafton efter all stress i december. Jag tog dock fasta på vad han sa och bilden nedan ger kanske en romantisk anblick men jag vill med den sprida värme och eftertanke. Med bilden vill jag önska att ni alla tar hand om varandra, ger varandra kärlek (inte bara i en relation) och njuter en fröjdefull jul.

God Jul önskar vi er alla

från ett soligt Phuket

Gå nu och ge första människa ni möter ett stort leénde och är det en bekant så fortsätt med en puss eller kram, sprid värmen vidare.

Kamala Festival

Varje år i december så har vi festival och den startar alltid med en färsprakande och högljudd parad.
Det är en låång promenad som jag brukar gå, förra året var jag dessutom riktigt thai-stylad (se fotot) och det var en prövning vill jag lova.

Fotot är taget när vi nästan är i mål och jag känner fortfarande smärtan efter dessa "pipinetta" skor som ska bäras till övrig utstyrsel.

Jag blev stylad av ett proffs på FantaSea och det tog 3 timmar att försöka få bort de nordiska dragen, den suddiga bilden har jag valt med omsorg ;-)

Jag hade i år bestämt mig för att inte gå och ursäkten blev att jag skulle vara fotograf. Kanske en dålig ursäkt eftersom jag dessutom inte är speciellt bra på att fota men jag kan tack vare det svepskälet erbjuda er ett litet bildspel

Paraden är som sagt var startskottet och nu återstår tre dagar med lek, musik och underhållning. Kommunen har en budget på 1.000.000 baht för årets festival så vi kommer säkert att få trevligt.

Det är verkligen synd att jag inte kan ta bilder även kvällstid (p g a kameran ;-)) för då är det mycket livat. Jag kan bara rekommendera de läsare som inte varit med förut att komma hit nästa år i december.

Den omtalade turisten gick i paraden, dock inte thai-klädd men jag tror inte det hade passat "företaget" som han representerade.

Det byråkratiska mörkret.....

Som jag nämnde igår så hade jag en mycket speciell dag igår.

Jag fyller 50 år 2008 och för en gångs skull så har jag nytta av åldern, jag kan nämligen få 1-års visum och slippa dessa fruktansvärda Burma resor.
Som alla ärenden i Thailand så krävs det en hel del papper och jag hade tidigare kontrollerat med Immigration i Patong om vad som krävdes och hur möjligheterna var. Där blev jag vänligt upplyst om vad jag behövde och sedan sa han att när allt var klart fick jag åka till Phuket Town eftersom det är endast där de får ge 1-åriga visum.

Dagen före ringde jag till skattemyndigheten i Sverige då jag behövde personbevis och inkomstuppgifter nerfaxat till Svenska konsulatet, de översätter sedan och intygar att jag har tillräckligt med pengar för att försörja mig själv (känns inte så ibland ;-D).

Telefonnumret tog jag via deras hemsida och blev jätteglad när de hade ett speciellt nummer för de som ringer från utlandet, någon har tydligen tänkt till och samtalet borde gå ganska fort. Vad får jag höra i luren?

-Just nu är det många som ringer och du är placerad i kö. Du har köplats 99!

Papperen kom dock fram till konsulatets fax samma dag och telefonräkningen kommer först om en månad , frid och fröjd.

Vi åkte ner till min vän Henrik på konsulatet som bjöd på kaffe medans vi väntade på utskrifterna. Jag skämtade med Henrik innan vi åkte och sa att nu återstår det att se vad Immigration tycker fattas, inget sa Henrik. Han ska snart komma hem till oss en kväll och käka och då ska han få höra resten som ni kan läsa nedan.

Med alla papper i handen så åkte vi till Immigration och de tittade igenom högen men knorrade lite om att jag inte hade något bankkonto i Thailand. Efter lite funderande så skulle det ordna sig om dom fick en kopia på mitt MasterCard. Jag vill naturligvis inte lämna en kopia på det men va gör man inte för att slippa Burma resorna. Iväg och skaffa kopia och sedan tillbaka men nu så ville dom ta lunch så vi fick vackert sitta utanför och vänta i 1 ½ timme.

Mycket folk väntade tillsammans med oss men till slut så var det våran tur!
Mannen tittade inte ens på oss utan bläddrade lite förstrött med surmulen blick i mina papper, sedan räckte han över papperen och sa bara att du är inte 50 år.
I Thailand brukar de sällan räkna månader utan bara år och enligt mannen i Patong så skulle jag kunna söka från och med januari trots att jag fyller i oktober. Jag påpekade att det är ju trots allt bara två veckor kvar till det nya året och trodde att det skulle kunna gå att ordna, dessutom berättade jag vad hans kollega sa i Patong.
Den korta kommentaren löd -Han är inte officer, det är jag!!!

Det var bara att resa sig upp och försöka le även om det blev ett lite ansträngt leénde. Jag inser nu att det är bara att beställa en bussresa till mitt älskade Burma, puh.

Eftersom vi åkte bil till Phuket Town så tyckte jag att vi skulle passa på att handla så inte resan var helt bortkastad. När vi gick in på Big C så kom jag ihåg att jag inte hade så mycket pengar men efter inventering i bådas plånböcker så tyckte vi att det skulle räcka. Väl i kassan så visade det sig att vi hade fel, det räckte inte.
Nat stod kvar i kassan som pant och jag gick för att söka upp en ATM. Jag fick inte ut några pengar och felmeddelandet var bara på thai??? Jag går tillbaka och frågar om jag kan betala med kort men det ville inte lilla kassörskan eftersom hon redan slagit in allt för kontant betalning. Jag rusar vidare och hittar nästa ATM, den apparten tyckte att jag stoppat in kortet fel. Det hade jag inte och efter tre försök letade jag på en bank där tyvärr kön var väldigt lång men vad hade jag för val nu när jag hade pantsatt Nat.
När det nästan är min tur så ringer Nat och säger att kassörskan har tröttnad och han har fått betala med sitt kort.

På hemvägen så slår det mig plötsligt, hur bra är det att fotostatkopiera ett bankkort?

Jag landar till slut hemma med avmagnetiserat bankkort, 20 baht i plånboken och fortfarande utan visum.

TIT = This is Thailand

Som jag sa i gårdagens inlägg, glöggen var väldigt god och lagom avslappnande efter en lång prövande dag. Jag brukar lägga in bilder men det var inte riktigt läge att fota mannen som gjorde min dag !!!!

Staffan var en stalledräng.....

Idag firar vi Lucia som sig bör och på allmän begäran så gör vi det även med korrekt huvudbonad, direktimport från Sverige.

Den hemlagade glöggen smakade helt underbart och Nat har idag bjudning i butiken till alla kunder. Nat älskar glögg så han kommer naturligtvis inte att missa chansen till att vara med och skåla med alla själv också. Med tanke på hur stark min hemlagade glögg är så kanske det till och med blir rea i butiken ikväll ;-)

När jag ser på fotot så är jag glad att vi inte hade vita linnen också för då hade jag inte publicerat det. Kontrasten mellan den vita struten och Nat´s tänder jämfört med mina gaddar som ser ut att aldrig ha stiftat bekantskap med en tandborste är inte kul, visserligen har jag utsatt dem för diverse dryck men det har ju Nat också! Hur f-n kan man ha så vita tänder enbart genom tandbortsning? Vi har dessutom samma tandkräm, måste vara genetiskt så jag skyller på mina kära föräldrar. Sorry Magnus och Therese om jag fört det vidare till er, då får ni vara mer noga vid val av partner.

Hädanefter får det nog bara bli singelbilder!!

Dagen har varit ett byråkratiskt mörker som vi båda helst vill glömma men jag ska återkomma med en redogörelse en annan dag.

I Thailand så står skräddeributikerna snart på varandra och Kamala är inget undantag men det finns endast en butik som är julskyltad. Visst ligger jag bakom hela idén men Nat tycker faktiskt att det är riktigt roligt och har själv varit dekoratören.

Var ska detta sluta? Kanske Svenska kyrkan får en ny medlem snart :D

Turisterna är här.....

.... och just den här turisten är min före detta granne hemma i Sverige. Han kom igår kväll och sedan dess har han bara strålat av glädje. Jag själv inser att jag har nog glömt bort att jag faktiskt befinner mig i paradiset. Det spelar nog ingen roll var man bor för det blir vardag överallt och man glömmer ofta bort att njuta av allt det vackra man har runt om kring sig.


Hädanefter ska jag försöka leva som en turist och verkligen se och njuta igen som jag en gång i tiden gjorde när jag själv var ny här nere.

Nu kan jag naturligtvis inte leva som en turist gör på sin 14-dagars resa för det skulle nog inte vara speciellt nyttigt.

Jag gjorde dock ett undantag idag och tog en öl tillsammans med denna glädjestrålande turist.

Klockan ett mitt på dagen.......


Skål på er alla där hemma från mig som idag har haft semester!

Kaffe

Jag är ingen stor kaffedrickare utan brukar nöja mig med en kopp på morgonen, efter en tid här nere så börjar jag dock längta efter vissa svenska varor.
Jag har tidigare skrivit om att jag lagt in rödbetor och saltgurka, hemma äter jag aldrig saltgurka.
Igår träffade jag en trevlig västkustbo (från Sveriges fram- eller är det baksida?) som bjöd mig på äkta svenskt kaffe, dessutom bryggt av honom själv. Helsvenskt m a o, nja inte till 100% för bryggaren var tydligen inköpt i Thailand ;-)

Gissa om det smakade gott!!!!!!

Nu vet jag att även han läser bloggen så bakslug som jag är så hoppas jag nu att dagens inlägg ska ge mig tillfälle att njuta denna ljuvliga dryck flera gånger. :D

Fortsätter det här med att jag längtar efter svenska produkter även sådana jag normalt inte gillar så kanske jag till slut även lär mig att äta surströmming........ nu hoppas jag att gränsen går före denna jästa fisk.

Adventsfrid?

Jag har alltid frusit fingrarna av mig när jag monterat advenstbelysningar utomhus men det behöver man inte göra här.
Monteringen sköttes ändå av Nat eftersom han trodde att jag skulle trilla av stegen. Jag lät bli att protestera av den enkla anledningen att det är enklare att vara "boss" på marken.
Under en timmes tid fick jag istället höra klagomål på varför detta skulle göras när det är som soligast.

Den enkla förklaringen är att jag vill inte ha ljusen uppmonterade i april-maj när turisterna har åkt hem, det är först då som Nat kommer att vara ledig en dag i skymningen när temperaturen går ner till endast 27-29 grader.

Nu är huset så vackert kvällstid och skulle platsa i vilken delstat som helt i USA. M a o mycket lampor, dock bara vita.

Alan var tveksam på om han ville vara med på fotot och garderade sig lite med kapuschongen uppe!

På kvällen hade jag lovat att följa med Anna på ett ställe och äta BBQ, jag har varit mycket osocial en längre tid. Efter maten så gick vi till våran vän Dak för att ta en öl, Nat kände sig krasslig och skulle åka hem och titta på en film i lugn och ro efter jobbet och jag skulle inte bli sen.

Det blir inte alltid som man planerat utan ibland blir det faktiskt mycket trevligare! Se på fotot vad Nat ser "krasslig" ut. Vi kom hem kl 04.00!!!

En liten kommentar till mitt förra känsloladdade inlägg:

Min son mår efter omständigheterna bra men operationen blev större än planerat och läkarna tvingades ta bort en njure. Jag har pratat med honom flera gånger på telefonen och han som är sjuk! har lyckats dra upp mig ovanför ytan igen. Han har ärvt mina defekter på insidan men han har ett helt annat go på det psykiska planet ;-).

Skilda världsdelar

Mina kära barn finns alltid hos mig, dom finns i mitt hjärta!

Jag ser dom varje dag men enbart på foton eftersom vi befinner oss i skilda världsdelar. De är båda vuxna och har alltid haft kloka värderingar. Vi håller kontakten via MSN i både tal och skrift och jag känner mig aldrig orolig för mina mogna ungdomar som tvärtom brukar ge mig stöd och råd.

Idag är det annorlunda för min son befinner sig på Uppsala Akademiska för en större operation, ett inre skönhetsfel på en njure som han har ärvt efter mig. Min son ville att jag skulle åka som planerat och sa till mig,

-Vad ska du kunna göra även om du befinner dig i Sverige. Åk för att må bra mamma.

Jag vet dock vad jag gör just nu. Jag gråter och känner mig totalt hjälplös, jag måste få ur mig lite smärta och använder bloggen för att skriva av mig. Jag är tacksam för att kära lillasyster finns där och igår skjutsade sin bror till sjukhuset. Men jag känner nu att det skulle ha varit jag...

Jag är på fel plats!!!

Jag älskar er oerhört båda två!

Borlängebesök

Det här är hela familjen Åsa (Bullmamma för forummedlemmar) som bor i Borlänge, min hemstad, men det är här i Kamala som vi har träffats. Vi har skrivit till varandra på Thailandforum och Åsa erbjöd sig att ta med saker som jag ev. saknade från Sverige.
Jag passade på att "beställa" trädgårdsbelysning från ÖB och idag har jag varit ute i gassande sol för att försöka montera den efterlängtade belysningen.
Hemma sticker man enkelt ner platsfötterna i jorden men här är det lite mer svårarbetat :-(
Efter flera tappra försök så konstaterade jag att det var sten i marken men det var lite märkligt att det var sten precis överallt!!! Nu insåg jag att det var inte sten utan jorden var som betong, visserligen är det vinter men tjäla i marken det har vi inte så lösningen skulle nu vara att blöta upp jorden för att göra den porös.
Efter en timmes vattnande och kämpande så insåg jag att den smartheten räckte inte här. Jag brukar inte ge upp och tänkte inte göra det idag heller, vilket säkert mina trevliga grannar trodde som alltid har hand om "kontrollantrollen" när jag arbeter.
Jag skaffade ett spett och nu sitter lamporna på plats, tre av fyra fungerar och lyser nu jättevacker i trädgården.

Jag hade julafton igår eftersom en väldigt kär vän (Mini) hade skickat med samma familj ett stort paket fyllt med så fina genomtänkta presenter som hemma är lättåtkomliga men här helt oåtkomliga, sådana presenter berör och värmer. Kram och tack till hela familjen Mini.

Gårdagen blev också dagen D som i dopp. När jag hade fått så trevligt främmande så följde jag med ner på stranden och tog faktiskt mitt premiärdopp för säsongen.
Det tog åtta!! veckor, tur jag inte är här på en charterresa för då hade jag väl missat havet helt ;-)

Loy Kratong

Igår firade vi Loy Kratong och jag gjorde som vanligt allt efter konstens alla regler. Jag klippte en nagel, lite hår och lade även i småmynt. Skickade sedan bort tråkigheter mm (i mina tankar) ut över havet.

Jag förväntar mig varje år att vakna upp som en ny människa dagen efter, men icke.

Vad gör jag för fel???? Har jag för mycket last (gamla ledsamheter) på kratongen eller är det så enkelt att det inte fungerar på en kristen.

Jag tycker ändå att det är en fin och fridfull högtid och jag njuter av att se alla dessa enormt fina kratonger som guppar stilla iväg över havet. Himlen är dessutom full med Khom Loy, svävande papperslyktor.

Jag tror nog att själen blev renad ändå efter all denna stämning.......

Kamala News

Häpnadsväckande rött!

Hemma bygger vi vägbulor och på andra sätt försöker hålla ned hastigheten på vägarna speciellt i samhällena. Här i Thailand gör dom lite tvärtom.

Våran mainroad i Kamala har alltid varit starkt trafikerad och eftersom det är en lååång raksträcka så har hastigheten på allför många fordon varit på tok för hög.

Det är för många förare som bara älskar att gasa på för fullt och när mainroad bytte skepnad från motorväg till rena rama formula 1-rakan tackade dessa förare och gasade extra mycket.

Skepnaden ändrades genom att göra vägen fyrfilig och med sin rakhet så skulle vi kunna ha direktflyg hit till Kamala för landningsbanan finns redan.

Denna fyfiliga landningsbana är ibland smått omöjlig att korsa, speciellt för mig med mitt trampdrivna fordon. Det har hänt att jag tagit en lång omväg för att komma upp på rätt sida av vägen, påtvingat motionerande!

Men igår höll jag på att ramla av motorcykeln (bakom Nat) av häpnad för här finns nu ett uppbromsande trafikljus! Det kommer att betyda att jag som alltid fått vänta för att halvspringade sedan ta mig över vägen fortfarande kommer att få vänta men sedan kan gå över. Sabai, sabai.

Sorry alla fartdårar, ofta unga europeiska killar på motorcykel iklädda badbyxor och solglasögon och som startar sträckan på bakhjulet och sedan gasar allt vad dom kan.

Nu måste NI stanna för tant Lena! Iklädd shorts och progressiva glasögon.

Även fartglada thailändare får förstås stanna. Min en väninna brukar säga att thailändarna beter sig som spermier i trafiken, alla vill komma först!

Vilosäng

Idag kom en ny försäljare gående på gatan och jag hade besök av en vän som snabbt vinkade bort honom utan att fråga mig! Detta resulterade i att jag fick springa barfota ut på gatan och ropa -Manii (kom hit) eftersom jag hann med att se att denna kille var jag intresserad av, nja inte killen direkt då utan mera det som han höll i.

Jag har tittat i affärerna och funderat på att köpa en vanlig solsäng, men gud va trista dom ser ut. Jag vet ju att man kan köpa en i rotting av kringresande försäljare och hade bestämt mig för att vänta tills någon kom, tyvärr kom vännen hem före ;-)

Killen tvärvände på gatan och trodde nog att affären var skit enkel eftersom han säkert inte är van med att kunderna jagar honom, nu vet han dock bättre.

Nat säger alltid att jag betalar för mycket vad jag än handlar så nu ringde jag honom och han fick ta hela förhandlingen, den skedde dock inte på gatan utan i skuggan på altanen. Jag serverade försäljaren vatten och stod sedan bara och lyssnade, efter en halvtimmes prat om både stol och annat helt ovidkommande så tog Nat upp plånboken och här står nu min vilosäng.

Visst ser den helt underbar ut.......
tyvärr så har jag inte haft tillfälle att prova den för jag har haft städdag hela dagen idag. Det där som Nat sa förra veckan om städerska -Dear. if she don´t clean correct I promise that you will never see here again. det stämde väldigt bra för jag har inte sett skymten av henne.

Igår så rensade jag fisk eftersom en thaivän kom förbi med en stor påse nyfångad fisk.
Dom här vackra fiskarna vill man nästan inte sätta kniven i, dom heter Papegojfisk (Planokgäow) och det beror nog inte på att dom är pratglada utan mer att dom är väldigt färgglada. Fotot är tyvärr inte rättvist. Blekfisarna bakom fick jag mängder av och det är tur att jag har fått träna det här med rensning, urtagning, fjällning och fenborttagning på större fiskar annars hade jag säkert inte haft kvar mina 9 fingrar idag.

Jag skäms

Just nu så skäms jag för att jag är svensk, tur att jag inte är värmlänning också ;-). Jag trodde inte att det var möjligt att köpa en svensk, men det var det tydligen.

Nu är det dags för val här nere i Thailand och jag vill naturligtvis följa det även om jag inte har rösträtt. Här är valet en parodi och det verkar som om allt är "tillåtet" eller rättare sagt möjligt men jag ska inte fastna så mycket i det utan berätta om den svenska inblandningen som får mig att skämmas.

Alla hemma vet väl om stadskuppen för drygt ett år sedan och att landet då blev av med en mycket korrumperad premiärminister Thaksin, väldigt illa omtyckt person här i söder. Att leva i ett land styrt av militärerna är väl inget drömcenario men Thaksin försvann och nu ska ett demokratiskt val hållas.

Thaksin han har inte bara tagit pengar utan också många människoliv med hjälp av sina gamla kollegor inom poliskåren, ingen har naturligtvis blivit åtalad eller straffad. Finns omnämnt på UD:s hemsida om mänskliga rättigheter i Thailand.

Denne Thaksin lever nu i London och har där köpt Manchester City och våran Svennis för pengar som han stulit av det thailändska folket. Han vill naturligtvis tillbaka till makten här i Thailand men kommer han tillbaka nu så väntar åtal, alltså väntar och planerar han sitt återtåg.
Nu sitter han istället och manipulerar/styr politiken på avstånd och använder "våran" Svennis i jakten på popularitet. Ett av de valbara partierna är i praktiken hans lekstuga.

Jag kan inte mycket om fotboll men jag har svårt att tro att Svennis skulle anse en thailändare som ett tillskott i sina tidigare forna klubbar. Jag vet däremot att thailändare älskar fotboll och speciellt då de engelska lagen.

Nu åker Svennis till Thailand och blir rubrikernas man. Det var stor uppståndelse med många människor i Bangkok under torsdagen när han var där på PR-resa för chefens politiska syften.

Jag trodde i min enfald att det brukade vara spelaren som kom till klubben och när det hela är klart så hålls en presskonferens i lagets hemland. Den varianten passade tydligen inte in i Thaksins marknadsföringsplan för nu är det inte fotboll utan politik som gäller.

Tänk om det gick att mäta hur många röster Svennis nu lyckats ge sin arbetsgivare.

Hur insatt är Svennis egentligen i historian, vet han att Thaksin har sin popularitet mest bland fattiga outbildade. Många thailändare kan inte läsa och låter sig lätt köpas av en smart korrumperad man. Vet han hur mycket pengar som han har "stulit" av befolkningen, alla i Thaksin´s närhet blev miljonärer när han styrde landet (även hans städerska). Vet han hur mycket lidande denna man förorsakat folket. Vet han hur många gråtande mammor som mist sina söner när de har mött en polis som aldrig riskerar åtal trots att han skjutit en oskyldig.

Eller är det kanske bara lätt att blunda för fakta och bada i pengar? FY F-N.

Tänk att jag har alltid tidigare tyckt att Svennis varit en sympatisk man förr tyckte jag även att karl var snygg men på senare år har han bara sett gammal och sliten ut, alla kvinnoaffärer tär väl. Nu försvann även den sympatiska känslan för denna köpbara man.

För er som vill veta mera fakta och inte bara mitt personliga svammel besök Guava, en svensk blogg från en man i Bangkok som vet vad han pratar om. Hej hej Guava. Jag läser hans blogg dagligen och har fått lära mig mycket.


Jag vill avsluta med lite mer om mina vardagliga händelser och återknyter till att allt tar längre tid här nere än i Sverige.
Idag har jag lagt in saltgurka och rödbetor som tyvärr saknas i min butiks sortiment ;-)

Det har tagit sju veckor att bara hitta färska rödbetor, ättikan vet jag sedan tidigare att den måste jag ta med från Sverige för den finns inte att uppbringa på hela ön.
På tal om ättika om det är någon som är på väg hit och har plats för en flaska så är jag tacksam köpare för det minskar oroväckande snabbt i den jag har.

Hur gör ni när ni vill äta rödbetor eller gurka? Går ni till affären och köper en burk.......
hmm va simpelt

Anställningsproblem

Allting tar längre tid här nere än i Sverige även det som jag gör själv, värmen sackar väl ner farten på denna medelålders madam ;-)
Nat pratar inte om värmen utan säger -You are old now dear and you need to rest. Vilket omtänksamt uttalande, eller???
Eftersom Nat har börjat arbeta för högtryck i butiken så är huset och trädgården helt lämnat åt mig. Trädgården har ni säkert förstått att den kräver en del insatser och där är jag gärna.
En städerska kostar bara 60 kr/dag så därför har vi bestämt att jag ska ha hjälp minst en gång/vecka. Nat ska ha arbetsgivaransvaret, vilket är enklast eftersom han är thai, och han började leta efter en lämplig hjälp för två veckor sedan. De första två som han kom hem med för att besikta huset kom väldigt olämpligt. Jag låg nämligen och knäskurade golvet och det gör tydligen inte thailändare. Tjejerna tittade lite undrande på mig och sa till Nat att dom skulle höra av sig, vilket dom inte gjorde. Dom kände väl att denna arbetsgivare blir för krävande.
Vi hade redan tänkt att jag ska ta den mer noggranna städningen och städerskan får ta den vanliga vardagsstädningen men så långt kom vi inte i diskussionerna med dessa tjejer.
Igår kom Nat hem med nästa tjej men eftersom han hade kunder i butiken så sa han att han strax skulle komma tillbaka och lämnade henne hos mig. Tjejen kunde inte ett ord engelska men tog en sopkvast och satte igång på övervåningen. Jag hämtade övriga städprodukter och gick ner i köket. Efter en och en halv timme kom Nat och då säger tjejen att hon är klar med städningen!! Snacka om att arbeta snabbt, två våningar med fyra rum, två badrum och kök på en och en halv timme!
Jag bara ruskade på huvudet och när Nat åkte tillbaka med henne så sa jag på engelska -Tack så mycket för hjälpen nu ska jag gå in och städa.
Den ansvarige arbetsgivaren har bestämt att hon ska få en chans till för som han säger man måste lära dom vad som ska göras. Ååhh milda makter, tur att inte jag ska vara arbetsgivare.

Till helgen är det sagt att hon ska komma och då ska Nat finnas med hela tiden och lära upp henne. -Dear. if she don´t clean correct I promise that you will never see here again.

På kvällen fick jag ett trevligare besök, Nat hade skickat hem en massör som tog hand om mig i två timmar. Där hade arbetsgivarrollen funkat bättre för hon var riktigt duktig och dessutom hade hon blivit "anställd" för halva priset mot normal taxa. Fast anställning direkt......

Nu sitter jag och funderar lite på hur det kan komma sig att jag får hem två personer samma dag som inte talar någon engelska. Jag brukar bli lite retad hemma att jag är lat som inte pluggar, var detta kanske ett medvetet drag för att få mig att sätta igång?

Trogen kund......

....till den här mannen har jag varit i några veckor nu. Torsångs Handelsträdgård är nog bra men den här killen har helt annan servicenivå, han stannar utanför grinden och bär snällt in det som jag vill ha. Nu betalar jag nog ganska bra men det är väl jämförbart med vad bensinpengen skulle vara till Torsång.

När han stannade här första gången var Nat hemma och vi handlade lite blommor. Nat förstår mig ganska bra och sa till killen att när du passerar här på gatan och grinden är öppen så stanna, Lena vill säkert ha något.

Och han har stannat åtskilliga gånger. Idag fick jag en känsla av att hans bil var ny!? Kanske handlar jag för mycket eller har han turen att ha träffat på fler blomälskare som jag?

Nu har jag inte bara en leverantör (lite otrogen) utan jag använder även den lokala från Kamala. Dit får jag ta mig själv och sedan kör dom hem blommorna på flakmoppe. Ibland tar dom även med den nya ägarinnan.
Det syns på fotot hur sammanbiten och koncentrerad jag är för att skydda mitt nya kära förvärv.

Nu börjar tomten så smått lika Hornsgatan 21 som det var förr i tiden under sommaren förutom växthuset som är ganska överflödigt här.

Mållös

Det händer inte ofta men i morse när jag slog upp dörren så blev jag bara tyst.

Klarblå himmel som jag nästan glömt bort hur det ser ut och den alldeles nyplanterade lilla hibiskusen stod i full blom. Jag satt mig ner och bara njöt..............

Skördetid

En del arbeten kräver nog mer erfarenhet och träning än andra.

Killen på bilden skördar kokosnötter och det enda verktyg som han har är 3 st långa bambustänger som han tejpat ihop.

Högst upp har han tejpat fast en böjd kniv som han försöker skära av kokosnötterna med.

Jag stod och tittade länge och måste säga att jag var full av beundran, dels att han lyckades få kniven på rätt ställe så högt och dels för att han var snabb nog att parera när nötterna med en rasande fart for mot marken.

När Nat kom hem för att äta så höll skörden på att plockas ihop och lastas på en pickup.

Jag sa att jag fotat och skulle skriva om det på bloggen, Nat sken upp och sa -Ah Doay Ling na. Vilket betyder -aha med apa? Tydligen så brukar man plocka nötterna med hjälp av apor som springer upp och tar loss dem.

Jag som är så förtjust i djur blev nu bara besviken att jag inte hade fått se det.

Den här killen var fantastiskt skicklig och han underhöll mig trots allt en lång stund innan Nat kom hem och lockade fram min barnsliga ådra, som är direkt nedärvd från min mamma. Min mamma är förresten strået vassare än Mannen som kunde tala med hästar hon talar nämligen med alla djur. Jag kan inte avgöra hur bra hon talar det språket men är nivån lika som hennes spanska (som hon hävdar att hon behärskar) ja då tror jag inte att djuren förstår så mycket ;-)

Nu ser jag fram emot en kommentar på bloggen från kära mor......... som hittills bara lämnar kommentarer vi sms.

Körkort

Detta är lönen efter en lång dags prövningar!
Jag hade bestämt mig för att inte skaffa körkort via några genvägar vilket annars går med lite papper och en översättning från Svenska ambassaden på det svenska körkortet.

Nej jag ville ta ett körkort från scratch som alla thaimedborgare får göra, Nat har tvivlat på att jag skulle klara av det så det har i sig varit en extra morot.
För att ta körkort så måste man vara på plats i Phuket town tidigt på morgonen och det resulterade i en hiskelig färd på motorcykel eftersom vi inte kom iväg i tid, trots planering. När Nat dessutom stannade efter vägen för att tanka glömde jag tillfälligt bort att en thai inte gör fel utan jag frågade naturligtvis varför han inte tankat tidigare. Svaret var enkelt, han hade halv tank igår! Jaha..... hur kunde jag vara så dum och inte fatta det ;-D


Vi kom dock fram i tid men med lite för hög puls båda två, inte så bra för mig som genast sattes på reaktionstest. Här gällde det att gasa, bromsa och tvärnita för någon fara. Jag har kört den här varianten förr (se höger) men då var det i Magnus pojkrum och med ett TV-spel, pedalerna kändes dock ganska lika.


Ja sen var det dags för kontroll av färgseende i en apparat som växlade snabbt och färgerna syntes bara i ögonfrån, vilken tur att jag köpte glasögon med ett brett progressivt fält. Kontrollanten såg inte munter ut så här gällde det att hålla tungan rätt i munnen och inte svara rött, gult och grönt. Nej här talades varken svenska eller engelska utan sii deng, löeng, och kiow och naturligtvis artighetsavslutet kaa.

Teori
Efter dessa prov blev jag skickad till en föreläsningssal men läraren visade ut madam och sa något som jag inte förstod. Jag hamnade så småningom i en föreläsningssal utan lärare! Thailändarna tittade på en instruktionsvideo och jag pluggade trafikmärken mm. Mannen på foto glömde visst videon han var väl förstummad över att en falang förirrat sig in i rummet. Efter en halvtimme blev det tråkigt så jag slutade läsa men se då dök det upp en lärare och knackade uppfordrande på boken, bara att plugga vidare.

Se till höger vad glad jag ser ut när jag köar utanför teoriprovsrummet. Man kan ju undra om det är ett halvnervöst flin eftersom jag inte har en aning om hur testet går till, Nat visste inte heller eftersom det är länge sedan han tog körkort. Efter ett tag blir jag inkallad och anvisad en pulpet med dator. Jag får ett plastkort med chips i som är programmerat med mitt namn. Jag sätter i kortet i datorn och upp på skärmen kommer frågor. Det fanns frågor på engelska men efter två stycken så undrade jag vilket som var bäst, thai/engelska? Jag saknar en hel del ord även i engelskan märkte jag och började så smått fundera på vad är det jag gör!!

Teoriprovet gick dock bra och jag fick 23 rätt av 30 möjliga 77%, läraren berömde mig så jag glömde fråga var gränsen för kuggning gick.

Uppkörning
Vi var säkert 40 personer som väntade vid uppkörningsbanan samtidigt och när instruktören kom så pratade hon i en halvtimme om hur vi skulle köra banan och vilka krav som ställdes. Jag fattade inte mycket och Nat han ruskade på huvudet, det verkade riktigt lovande ;-D

Det blev snabbt min tur och jag började med att köra in i en smal rak passage på 25 meter som jag sedan skulle backa ut ifrån, snitsig som man gärna vill vara så backade jag bara med hjälp av speglarna och vände alltså inte på huvudet (måste försöka samla bonuspoäng). Sedan gick turen vidare på lite småvägar med skyltar, första korsningen så gjorde jag som jag brukar i Thailand jag slog på vindrutetorkaren istället för blinkersen. Eftersom jag var själv i bilen så var det helt okej att svära lite. Allting sitter ju fel i detta vänstertrafikens land!
Jag hade gott om publik men en av dom tror jag höll andan, Nat.

Fickparkering hemma på "mammas gata" är väl ganska enkelt men det blir faktiskt lite knivigare med ratten på fel sida, behövde dock inte ta om utan hamnade rätt direkt.


Kanske blev publiken imponerad medans jag inne i bilen drog en lättnandes suck.
Jag stod stolt och tittade på andras svårigheter senare, tänk vad man kan vara barnslig ibland.

Här tillverkas körkortet och tjejerna var så roade så dom kallade in madam innanför disken, det gör dom aldrig på Vägverket. Undrar vad som var så roligt? Sedan kom dom på att dom var ju inte riktigt sminkade för att vara med på foto men vem var det?

Ja här står då den lyckliga nyutexaminerade bilföraren på trappan till Phuket´s körkortsenhet.

Nu kan jag inte låta bli att undra varför alla säger att det är så svårt att ta körkort idag.
Kan en medelålders madam som jag göra det på ett främmande språk i vänstertrafik så kan det väl inte vara så svårt, eller??

Och inte var det dyrt som det sägs heller, jag betalade 105 baht (20 svenska kronor) + bilhyra för uppkörningen 40 kr.



Eller är det så att det är enklare i Thailand ;-)

Vi roar grannarna

Att vi putsar, gnider och rumstrerar om både i huset och utanför har naturligtvis alla grannar lagt märke till. I början stog dom ofta och bara stirrade på oss. Jag frågade Nat om han trodde att de tyckte vi var tokiga men det trodde han inte. Däremot så sa han att dom kanske börjar tänka efter lite hur dom har det själva, vi hyr bara huset och ändå lägger vi ner ett ganska stort arbete.
Jag skrev om lite olikheter igår och här har vi en till, kontrasten talar väl nästan för sig själv. Nat står på våran tomt och randen i mitten av fotot är muren som skiljer in till grannens tomt.

Vi försöker skura infarten till huset eftersom den är alldeles svart efter tidens gång, betongen har en åldrig beläggning som endast ger vika för specialpreparat. När vi applicerar den så fräser det som lut och jag behöver inte någon större kunskap i kemi för att lista ut att detta är garanterat inte nyttigt för oss människor. Ja mamma, jag hade gummihandskar på mig.

Fotot är gammalt men jag måste visa hur det ser ut på andra sidan muren, hos grannen. Muren är c:a 1,60 hög, hur högt tror ni att råttor kan hoppa :-D

Det är bara vi som kan se eländet förutom grannen för detta är hans bakgård och huset står utåt vägen, vi ser det från balkongen. Den delen av bakgården som syns på bilden är faktiskt delen som är mest fri från bråte.

Byggnormer

Det finns säkert inga alls...... eller är det bara så att jag som är uppväxt med Friggebodar och anvisade mått som 10 meter innanför tomtgränsen m m är för låst i de svenska normerna.

Kanske deras normer är väldigt utvecklade och jag bara är inskränkt.

Ovanstående foto är taget bredvid Moonbar och det är Tak´s gröna hus som delvis syns, det byggde han förra året med små lägenheter för att hyra ut till turister. Nu verkar det som om årets hyresgäster kommer att kunna skåla med gästerna i huset bredvid när de sitter på balkongen.

Om det nu finns normer vad går de ut på? Kanske vill de lära oss utlänningar att bli lite mer thai? Thailändare lever nära varandra och pratar ogenerat och högt till varandra, oavsett tidpunkt på dygnet. Nat har förundrats mycket i Sverige över vårat sätt att "bygga murar" när vi vaktar våran integritet, låser våra dörrar och på alla möjliga sätt gör så att umgänge med andra inte längre är enkelt. -Så är ni inte i Thailand, säger Nat. Nej.. men då är vi ju på semester och Luther brukar vara kvar i Sverige så vi törs leva ut.

Vi har många olikheter t ex, hemma ska man vara tyst så man inte stör grannen här får man låta hur som helst (när som helst) men absolut inte skramla i köket och definitivt inte skrapa tallriken (det skulle låta väldigt fattigt).

När någon får barn i Thailand så säger andra om bebisen att den ser ut som en apa el dyl vi säger att den liknar pappa, .....kanske samma sak. Nej här anses det bättre att inte säga något possitivt om barnet för då kan enligt gammal tro något otrevligt hända, kanske barnet blir stulet eller ett spöke kommer och tar det. Thai är mycket vidskepliga.

Här kan du inte påpeka eller framförallt inte rätta någon person även om det sker i all välmening det är samma sak som att göra så att dom tappar ansiktet, hemma kan det vara för att hjälpa till och att bjuda på egna erfarenheter.

En thailändare frågar gärna hur gammal du är och hur mycket du tjänar, här är det naturliga frågor hemma är det tabu. I Thailand anses man gammal när man har fyllt 40 år, snacka om att man har hamnat rätt ;-)

I Sverige börjar livet efter 50...... yiipii!! det ser jag fram emot.

Mat är livet

Det här är en del av våran grillbuffé häromkvällen. Vi brukar faktiskt grilla ganska ofta. Många gånger blir det tillsammans med våran vän Kop som har ateljé bredvid Nat´s shop.

Vi hjälps åt med tillagningen alla tre och sedan frossar vi hejvilt. Efter maten så brukar någon av oss säga att vad synd att vi aldrig tog något foto.....

Nu så tog vi foto men det blev liksom lite i halvtid. Vi hade hunnit börja äta när vi kom på att vi skulle fota. När kameran väl kom fram så var det slut på batterierna och Kop slängde sig på moppen för att handla. Nu krävdes det emellertid två vändor till affären eftersom hon först köpte fel storlek. Jag var så ivrig att fota så jag bröt upp den felaktiga förpackningen, utan att titta. Nat tog fram tejpen och lappade ihop batteriförpackningen så den gick att byta och på så sätt blev vi delaktiga alla tre i detta foto på en halväten buffé!!

Som ni säkert redan listat ut så åt vi den fotade maten ganska kall, men vad gör det.

All matlagning startar med inköp av råvaror, här har vi ingen ICA affär med plastförpackad mat eller fisk i frusna block utan vi har en underbar matmarknad med färska varor.

Följ med oss på en bildtur, ljud och dofter överlåter jag till eran fantasi.

Ååååh vilken dag

Nu har jag haft en skön dag på stranden, faktiskt den första sedan vi återvände i slutet på september. De första veckorna gick bara åt för att fixa huset och sedan har vi som bekant haft det lite regnigt.
Igår så var det så pass med uppehåll så jag tog mig till våran handelsträdgård här i Kamala för att köpa mig någon växt till altanbordet nu när renoveringen av altanen är klar. När jag gick runt bland blommorna så kom Chen ut ur huset, hans mamma driver trädgården. Jag frågade varför han inte arbeta men han sa att det var ingen idé att vara på stranden för turisterna kom inte dit i det dåliga vädret. Okej sa jag men då ses vi där i morgon........ och det gjorde vi i nästan strålande sol.
Man brukar säga att det är svårt att lära gamla hundar sitta och jag är ett lysande exempel på detta, väldigt lysande just nu (röd)......
Jag tyckte att i det lite soldisiga vädret så behöver jag nog inte smörja in mig med någon solskyddsfaktor. Det skulle jag absolut ha gjort men efter några år till här nere så kanske även jag lär mig.
Hade det inte varit för att bloggens bakgrundsfärg är rosa så skulle jag kanske lagt in ett foto av mig själv. Men eftersom rött o rosa passar så dåligt ihop så får ni hålla tillgodo med en bild på Chen när han sitter o bara väntar på alla unga, blonda, svenska tjejer.
Magnus han undrar när du kommer till Kamala.......... jag är säkert på att han skulle bli väldigt glad om du kom och partajade lite med honom igen, att du stal en tjej i fjol det är både glömt och förlåtet.

Det åskar i varje fall inte...

På väderlänken som ligger på min blogg så står det Phuket - Light rain!!!!!

okej men då vill inte jag uppleva heavy rain. Det är nog väldigt bra att tomten har avrinning direkt ner i kanalen.

Jag blir fullkomligt mållös, har det hänt förut?

Det är i varjefall inte Tina som hjälper mig med resten av dagens inlägg.

OBS jag håller bara med om låttiteln det där med bringing back sweet memorys det får helt stå för Tina. Jag har lite andra känslor..............

Det är lågt i tak nu...

Jag vet att jag tidigare skrev att jag inte klagar på regn.... men nu har jag allvarligt talat fått nog för ett tag.

Jag är så less så jag har slutat tömma regnmätaren sedan flera dagar, varför ska jag kolla den när det skulle behövas en asiatisk modell som rymmer 5 ggr mer. Min lilla mätare som vi släpat hit från Sverige den tömmer numera Nat.

I natt så tänkte jag att det är ganska småmysigt när det smattrar utanför fönstret men det är bara det att här smattrar det inte, det dånar.

Nog med klagan. Idag så har vi som ni ser bara lågt i taket, nja det har kommit en liten skur men inget att igentligen orda om. Vi har faktiskt kunnat fortsätta med arbetet ute på altan och har nu fogat om runt klinkersplattorna. Nat han börjar bli rädd och har sagt till våra gemensamma vänner att snart ska jag väl måla om huset, vem vet ;-).

Igår skickade jag iväg gardiner i massor på tvätt med husägaren och jag har även bett honom om en ny varmvattenberedare i badrummet, en med lite bättre tryck. Han ser dock väldigt nöjd ut och jag har helt fria händer att rumstrera om här, från honom men Nat lär nog bromsa snart.

Okej bloggningen startade med vädret så jag avslutar med det också, jag tog två foton idag och på andra sidan huset får jag faktiskt se en ljusning. Yiipiii.......

Miljonerna kommer snart

Nu har jag tillbringat flera år här nere och alla utlänningar, ja även thai, pratar alltid om vad kan den perfekta affärsidén vara. Dom flesta vänder sig naturligtvis mot turister eftersom dom har pengar men då måste man tjäna in en årsomsättning på sex månader.

Så därför har mina tankebanor mera varit på vad kan man ha en åretruntförsäljning på. Jo då måste man vända sig till den inhemska befolkningen och vad kan dom tänkas lägga pengar på?

Trots att dom har det skralt ställt så köper dom gärna nya bilar fast det är klart att ägaren i de flesta fallen är banken. Jag har ju flera års erfarenhet av bilförsäljning hemma i Sverige genom min exman men tyvärr inte kapitalet som krävs för att starta upp den verksamheten. Dessutom så minns jag att många män tittade klentrogen på mig och stilla undrade vad kan hon om bilar, jag fick höra många prov på inskränkthet. Vi konstaterar allt som oftast att Thailand ligger många år efter oss i tiden så här är det nog väldigt svårt med en kvinnlig bilförsäljare :-))

Men vad mer satsar dom pengar (dom inte har) på, jo dom är fåfänga... hmmm det är väl vi också. Nåväl thailändare vill absolut inte bli solbrända, dom avundas mitt nordiska vita skinn.

Produkten som ska göra mig till miljonär ser ni på filmen nedan.



Naturligtvis så har jag noggrant testat produkten och efter fyra veckor så kan jag garantera att jag är lika blek som jag är i Sverige (vintertid).
Det är tur att alla försäljare känner mig i Kamala för jag ser ut som om jag är nyanländ turist varje dag, hemska tanke att bli jagad av skräddare och tuktuk-förare dagligen.

En regnig dag....

Vi har inte anlagt någon pool på gården men ibland sker saker med automatik och jag klagar inte. Idag så hade jag på agendan att vattna trädgården eftersom det inte blivit av på några dagar (inget regn heller) men det verkar som jag slipper det för många dagar framöver. Regnmätaren som rymmer 50 mm svämmade över och jag vet inte alls med hur mycket.

Igår var vi hela dagen i Phuket town för att ordna med papper till mitt thailändska körkort. Vad som än ska göras i Thailand så ska det alltid vara mycket papper och det tar en evinnerlig tid plus att du ska åka än hit och än dit för någon stämpel eller intyg mm.

Däremot så gick det väldans fort att skaffa ett läkarintyg, det måste man självklart ha även i Thailand!!

Jag föreslog Nat att vi skulle gå till våran lokala läkare i Kamala eftersom han redan haft mig som patient men Nat visste bättre och vi stannade vid närmsta klinik i stan.

Jag fick vänta en minut och sedan satt jag inne hos läkaren som satte igång och kolla blodtryck, efter det sa han åt mig att gå ut i väntrummet och vänta. Han frågade emellertid om jag kunde se och jag svarade sanningsenligt att bara jag har glasögonen på mig så är det okej.

Två minuter senare så ropar sköterskan att det är färdigt och jag får mitt intyg på hur otroligt frisk och lämplig som chaufför jag är, det kostade pengar förstås 20 svenska kronor.

Nu tror jag att jag har alla papper som behövs och ska försöka ta mig till stan någon dag för uppkörning, det kommer säkert att bli ett blogginlägg.

Åter till våran regniga dag som vi tillbringar inomhus och utövar lite svenska lekar. Först så spelar vi SkipBo (jag vinner) och sedan leker vi IKEA.



Vi passade på att köpa ett skrivbord när vi var till stan igår och helt plötsligt så kände jag mig som hemma i Sverige.
En liten, tung kartong med massor av träbitar, skruvar och plugg.

IKEA exakt.. .. jättekul det här var perfekt för mig som gillar lite mer händiga saker, tack pappa det intresset fick jag av dig!




Men efter att alla saker var uppackade så hamnade jag snabbt i Thailand igen, bruksanvisningen var minsann inte på svenska och ej heller engelska. Dags att kalla in Nat.

Nu förstår ni säkert att jag inte kunde hålla mig helt på avstånd eller tyst heller för den delen, jag har ju trots allt växt upp i IKEA´s hemland och praktiserat detta så många gånger så vad kan en bruksanvisning lära mig ;-)Det var en sak som inte riktigt var IKEA-likt, skrivbordet är gjort av tjockare skivor och mycket stabilt (inga skruvar saknades). Priset skiljer nog också, vi betalade 150 svenska kronor.




Även en regnig och fullt sysselsatt dag så kan man behöva göra nödvändiga inköp, alla arbetare behöver rejäl mat. Idag så passade det bäst att handla av fiskförsäljaren som stannar utanför grinden.

Jag köpte hälften av en stor fisk och betalade 25 kr/kilo. Nu har vi fisk för två måltider och i kväll så blir det Käng Som, en av mina chilistarka favoriter.

Televerket

Jag har satt Nat i arbete med att skruva upp ett vindspel i snäckor som jag fått i födelsedagspresent. Platsen jag valt är i mitten av altantaket. Problemet var bara att det är högt upp och vi äger ingen stege, vanlig stol räcker inte till. Men eftersom jag vill ha upp den just nu så arrangerar jag en stapel av möbler och lite lösa brädor, ett högriskprojekt.

En måste hålla i stapeln och en får kliva upp och eftersom ni alla förmodligen vet hurudan fysik vi båda har så förstår ni snart vem som får vilket uppdrag.

Nu händer det saker, precis när Nat tagit sig upp så kommer televerket på besök utanför på gatan. Jag som har blivit en riktig amatörjournalist ser direkt att detta kan bli något för bloggen. Snabbt rusar jag iväg och hämtar kameran för att sekunderna senare stå på gatan och på knagglig thai be om tillåtelse att fota.

När jag står där och riktar sökaren mot dem så får jag se i bakgrunden att där står ju Nat och balanserar, jag glömde totalt bort honom. Riktiga journalister dom riskerar sin egna liv för att ge läsarna häftiga scoop men är man en amatör som jag så kan man tydligen riskera andras liv. Skarpögda kan se honom på bilden och han kom senare oskadd ner.

Nu till televerket som klättrar upp på en bambustege utan några tekniska instrument och försöker bringa ordning i ormboet av kablar som finns i stolpen. Att min ADSL inte fungerar alldeles till 100% det kan man ha full förståelse för men det fungerar väldigt bra. Jag hade två korta break igår men jag har inte ringt och felanmält.

Jag låt inte bli att ringa för att jag riskerar att hamna i någon telefonkö likt i Sverige,

Vill du.. så.. tryck 4, tryck 2, tryck 6, ..det är just nu många som ringer och du har nr 76 i kö. Vi är tacksamma att du väntar och vi tar snart emot ditt samtal.

Nej jag ringde inte för att det var trots allt så korta avbrott så det spelade mig ingen roll och här nere så har man/jag en helt annan försåelse och inställning. Man ska inte stressa upp sig för det ordnar sig säkert snart, och det gjorde det med hjälp av två killar på bambustege utan modern teknisk utrustning eller var god dröj.

I Sverige har vi allt men det fungerar inte bättre för det däremot så skapar fel, väntetider, telefonsvarare mm en enorm stress och irritation.

Larvigt

Nu har ni säkert alla redan förstått hur mycket tid jag spenderar i mitt eget lilla paradis och observant som jag är (ibland) så ser jag genast om något inte står riktigt rätt till.

Växter har ju tidigare varit en stor del av mitt liv och jag har faktiskt börjat känna samma inspiration igen, här behöver man knappast växthus som jag hade hemma tidigare.

Utanför min entré så klättrar en trevlig växt som hänger ned med långa tunna luftrötter, ungefär som ett glest draperi. Ägaren av huset föreslog att vi skulle klippa bort dessa men det ville jag absolut inte utan växten ska få vara som den är (trodde jag).

Nu händer ibland saker i fablernas värld och så även tydligen i min trädgård för helt plötsligt så finns det inga blad på denna härliga växt. Den infödde i huset finner råd och går ut med en lång skurborste, inte för att städa för det verkar ligga på min lott.

Ner trillar två individer som tydligen också gillade denna växt även om vi gör det på olika sätt.

Allvarligt talat så har jag alltid trott att larver som barn ritar är rena påhitt och fantasier men se där hade jag fel, barnen vet tydligen bättre och har stött på dessa larvisar förut.

Jag önskar att jag hade kunnat föra över en filmsekvens för de här var små ilskna krabater. Ögonen som syns är ögon och munnen var irriterat öppen varje gång vi petade på dem, nästan så man kunde höra dom morra. Om ni jämför med Nat:s nagel så kan ni se hur stora de är och säkert förstå att bladen har gått åt i en rasande fart.

Vi har inte dödat larverna utan vi slängde ned dom i den strömma kanalen så kan dom kanske kalasa i en trädgård längre ner för gatan.

Igår var det min födelsedag

Inför den hade Nat planerat in en stor BBQ-fest i trädgården och bjudit in 20 personer. Han lånade isbox för att kyla alla drycker och en stor grill eftersom våran är för liten. Menyn innehöll det mesta, såsom bläckfisk, räkor, musslor, fisk, kött och kyckling. Han hade också ordnat med vänner som skulle komma och hjälpa till med matlagningen.

Nu så lever jag här nere utan att arbeta av speciella skäl och tyvärr så var dagarna före kalaset riktigt tunga så jag bad Nat att avblåsa hela kalaset, jag klarade inte av det. Om det här hände när jag skulle gå till tandläkaren eller nåt annat tråkigt så vore det nästan okej men varför, varför när jag ska få uppleva något roligt? Vi får ta nya tag senare.

Jag blev trots allt uppvaktad av Nat och en gemensam vän med blommor och presenter. Nat:s present var lite kul. Han är glad över att jag lyckats sluta röka och hade beställt en oljemålning som skulle passa in på detta, som tidigare så har han även nu signerat tavlan själv som han ger till mig men konstnären har inget emot det och jag känner henne väl.

Välkommen....

.......på en guidad tur i mitt hem i Kamala, klicka på länken
starta turen

Kärleken spirar

Kärlek det vet jag förstås inte om det är frågan om men dessa två erotiskt lagda individer har nu bedrivit älskog i min fiskdamm på terassen i 3 timmar!

Finkänslig som jag är (hmm) så låt jag dom först vara och passerade lite diskret men efter tre timmar kunde jag inte låta bli att hämta kameran. Men när varken kamera eller en nyfiken människa som kryper väldigt nära stör dem så finns för mig bara två tankar;

-antingen ska man bli avundsjuk för dom måste uppleva något himmelskt,

eller


-har det blivit någor fel så dom helt enkelt inte kommer loss.







För att slippa se dom och fundera ännu mer så går jag till balkongen på baksidan av huset och där är djuren lite mer som mig,

tänker bara på mat ;-))


Det andra kortet är faktiskt taget på 4 stora kor men fotografen glömde tydligen att zooma.



Vem som tog kortet säger jag inte men ni vet ju sedan tidigare inlägg att jag aldrig gör fel och Nat han är ju som sagt var thai och felskyddad sedan födseln.


Okej Magnus jag bjuder på denna, det var jag som tog kortet!!!

Fullbordat

Nu är inflyttningen fullbordad, flaggorna är på plats. Vi har jagat flaggstång väldigt länge nu men inte hittat några så nu fick det bli plaströr avsedda för kablar istället, helt ok.

Innan vi lämnade Sverige så sa jag till Nat att vi skulle ta med sådana där fasadflaggor vi har hemma med fästen och allt men det behövdes minsann inte alls och han påpekade bestämt att det finns absolut i Thailand (tyvärr inte i Phuket har det visat sig). En thailändare har aldrig, aldrig fel och det har jag faktiskt börjat lära mig så vi bestämde oss gemensamt att det var de lokala handlarna som missat i sina inköp.

Min kära Magnus han har alltid sagt att jag är totalt hopplös för att jag aldrig kan erkänna att jag har fel, undrar om det är därför som jag trivs så bra och passar in i det här samhället där det finns 60 miljoner fler som också aldrig gör fel ;-).

Nybyggnation

För er som känner till Kamala så kan jag tala om att detta år är inget undantag utan det byggs som vanligt en massa nytt. Det här är de nya lyxlägenheterna på Rimhad Road mellan Malinee House och H C Andersen. Är ni intresserade så är priserna från 9 milj B för en tvårummare. Jag är än en gång tacksam att jag har flyttat för det räckte med den säsongen som dom byggde Layalina Hotel tre dm från mitt sovrum och tog bort den enorma havsutsikten av bara farten. Men men TIT (= this is Thailand) och det blir ingen skillnad om man blir upprörd så det är bara att le vidare i detta LOS (=land of smiles).