Ååååh vilken dag

Nu har jag haft en skön dag på stranden, faktiskt den första sedan vi återvände i slutet på september. De första veckorna gick bara åt för att fixa huset och sedan har vi som bekant haft det lite regnigt.
Igår så var det så pass med uppehåll så jag tog mig till våran handelsträdgård här i Kamala för att köpa mig någon växt till altanbordet nu när renoveringen av altanen är klar. När jag gick runt bland blommorna så kom Chen ut ur huset, hans mamma driver trädgården. Jag frågade varför han inte arbeta men han sa att det var ingen idé att vara på stranden för turisterna kom inte dit i det dåliga vädret. Okej sa jag men då ses vi där i morgon........ och det gjorde vi i nästan strålande sol.
Man brukar säga att det är svårt att lära gamla hundar sitta och jag är ett lysande exempel på detta, väldigt lysande just nu (röd)......
Jag tyckte att i det lite soldisiga vädret så behöver jag nog inte smörja in mig med någon solskyddsfaktor. Det skulle jag absolut ha gjort men efter några år till här nere så kanske även jag lär mig.
Hade det inte varit för att bloggens bakgrundsfärg är rosa så skulle jag kanske lagt in ett foto av mig själv. Men eftersom rött o rosa passar så dåligt ihop så får ni hålla tillgodo med en bild på Chen när han sitter o bara väntar på alla unga, blonda, svenska tjejer.
Magnus han undrar när du kommer till Kamala.......... jag är säkert på att han skulle bli väldigt glad om du kom och partajade lite med honom igen, att du stal en tjej i fjol det är både glömt och förlåtet.

Det åskar i varje fall inte...

På väderlänken som ligger på min blogg så står det Phuket - Light rain!!!!!

okej men då vill inte jag uppleva heavy rain. Det är nog väldigt bra att tomten har avrinning direkt ner i kanalen.

Jag blir fullkomligt mållös, har det hänt förut?

Det är i varjefall inte Tina som hjälper mig med resten av dagens inlägg.

OBS jag håller bara med om låttiteln det där med bringing back sweet memorys det får helt stå för Tina. Jag har lite andra känslor..............

Det är lågt i tak nu...

Jag vet att jag tidigare skrev att jag inte klagar på regn.... men nu har jag allvarligt talat fått nog för ett tag.

Jag är så less så jag har slutat tömma regnmätaren sedan flera dagar, varför ska jag kolla den när det skulle behövas en asiatisk modell som rymmer 5 ggr mer. Min lilla mätare som vi släpat hit från Sverige den tömmer numera Nat.

I natt så tänkte jag att det är ganska småmysigt när det smattrar utanför fönstret men det är bara det att här smattrar det inte, det dånar.

Nog med klagan. Idag så har vi som ni ser bara lågt i taket, nja det har kommit en liten skur men inget att igentligen orda om. Vi har faktiskt kunnat fortsätta med arbetet ute på altan och har nu fogat om runt klinkersplattorna. Nat han börjar bli rädd och har sagt till våra gemensamma vänner att snart ska jag väl måla om huset, vem vet ;-).

Igår skickade jag iväg gardiner i massor på tvätt med husägaren och jag har även bett honom om en ny varmvattenberedare i badrummet, en med lite bättre tryck. Han ser dock väldigt nöjd ut och jag har helt fria händer att rumstrera om här, från honom men Nat lär nog bromsa snart.

Okej bloggningen startade med vädret så jag avslutar med det också, jag tog två foton idag och på andra sidan huset får jag faktiskt se en ljusning. Yiipiii.......

Miljonerna kommer snart

Nu har jag tillbringat flera år här nere och alla utlänningar, ja även thai, pratar alltid om vad kan den perfekta affärsidén vara. Dom flesta vänder sig naturligtvis mot turister eftersom dom har pengar men då måste man tjäna in en årsomsättning på sex månader.

Så därför har mina tankebanor mera varit på vad kan man ha en åretruntförsäljning på. Jo då måste man vända sig till den inhemska befolkningen och vad kan dom tänkas lägga pengar på?

Trots att dom har det skralt ställt så köper dom gärna nya bilar fast det är klart att ägaren i de flesta fallen är banken. Jag har ju flera års erfarenhet av bilförsäljning hemma i Sverige genom min exman men tyvärr inte kapitalet som krävs för att starta upp den verksamheten. Dessutom så minns jag att många män tittade klentrogen på mig och stilla undrade vad kan hon om bilar, jag fick höra många prov på inskränkthet. Vi konstaterar allt som oftast att Thailand ligger många år efter oss i tiden så här är det nog väldigt svårt med en kvinnlig bilförsäljare :-))

Men vad mer satsar dom pengar (dom inte har) på, jo dom är fåfänga... hmmm det är väl vi också. Nåväl thailändare vill absolut inte bli solbrända, dom avundas mitt nordiska vita skinn.

Produkten som ska göra mig till miljonär ser ni på filmen nedan.



Naturligtvis så har jag noggrant testat produkten och efter fyra veckor så kan jag garantera att jag är lika blek som jag är i Sverige (vintertid).
Det är tur att alla försäljare känner mig i Kamala för jag ser ut som om jag är nyanländ turist varje dag, hemska tanke att bli jagad av skräddare och tuktuk-förare dagligen.

En regnig dag....

Vi har inte anlagt någon pool på gården men ibland sker saker med automatik och jag klagar inte. Idag så hade jag på agendan att vattna trädgården eftersom det inte blivit av på några dagar (inget regn heller) men det verkar som jag slipper det för många dagar framöver. Regnmätaren som rymmer 50 mm svämmade över och jag vet inte alls med hur mycket.

Igår var vi hela dagen i Phuket town för att ordna med papper till mitt thailändska körkort. Vad som än ska göras i Thailand så ska det alltid vara mycket papper och det tar en evinnerlig tid plus att du ska åka än hit och än dit för någon stämpel eller intyg mm.

Däremot så gick det väldans fort att skaffa ett läkarintyg, det måste man självklart ha även i Thailand!!

Jag föreslog Nat att vi skulle gå till våran lokala läkare i Kamala eftersom han redan haft mig som patient men Nat visste bättre och vi stannade vid närmsta klinik i stan.

Jag fick vänta en minut och sedan satt jag inne hos läkaren som satte igång och kolla blodtryck, efter det sa han åt mig att gå ut i väntrummet och vänta. Han frågade emellertid om jag kunde se och jag svarade sanningsenligt att bara jag har glasögonen på mig så är det okej.

Två minuter senare så ropar sköterskan att det är färdigt och jag får mitt intyg på hur otroligt frisk och lämplig som chaufför jag är, det kostade pengar förstås 20 svenska kronor.

Nu tror jag att jag har alla papper som behövs och ska försöka ta mig till stan någon dag för uppkörning, det kommer säkert att bli ett blogginlägg.

Åter till våran regniga dag som vi tillbringar inomhus och utövar lite svenska lekar. Först så spelar vi SkipBo (jag vinner) och sedan leker vi IKEA.



Vi passade på att köpa ett skrivbord när vi var till stan igår och helt plötsligt så kände jag mig som hemma i Sverige.
En liten, tung kartong med massor av träbitar, skruvar och plugg.

IKEA exakt.. .. jättekul det här var perfekt för mig som gillar lite mer händiga saker, tack pappa det intresset fick jag av dig!




Men efter att alla saker var uppackade så hamnade jag snabbt i Thailand igen, bruksanvisningen var minsann inte på svenska och ej heller engelska. Dags att kalla in Nat.

Nu förstår ni säkert att jag inte kunde hålla mig helt på avstånd eller tyst heller för den delen, jag har ju trots allt växt upp i IKEA´s hemland och praktiserat detta så många gånger så vad kan en bruksanvisning lära mig ;-)Det var en sak som inte riktigt var IKEA-likt, skrivbordet är gjort av tjockare skivor och mycket stabilt (inga skruvar saknades). Priset skiljer nog också, vi betalade 150 svenska kronor.




Även en regnig och fullt sysselsatt dag så kan man behöva göra nödvändiga inköp, alla arbetare behöver rejäl mat. Idag så passade det bäst att handla av fiskförsäljaren som stannar utanför grinden.

Jag köpte hälften av en stor fisk och betalade 25 kr/kilo. Nu har vi fisk för två måltider och i kväll så blir det Käng Som, en av mina chilistarka favoriter.

Televerket

Jag har satt Nat i arbete med att skruva upp ett vindspel i snäckor som jag fått i födelsedagspresent. Platsen jag valt är i mitten av altantaket. Problemet var bara att det är högt upp och vi äger ingen stege, vanlig stol räcker inte till. Men eftersom jag vill ha upp den just nu så arrangerar jag en stapel av möbler och lite lösa brädor, ett högriskprojekt.

En måste hålla i stapeln och en får kliva upp och eftersom ni alla förmodligen vet hurudan fysik vi båda har så förstår ni snart vem som får vilket uppdrag.

Nu händer det saker, precis när Nat tagit sig upp så kommer televerket på besök utanför på gatan. Jag som har blivit en riktig amatörjournalist ser direkt att detta kan bli något för bloggen. Snabbt rusar jag iväg och hämtar kameran för att sekunderna senare stå på gatan och på knagglig thai be om tillåtelse att fota.

När jag står där och riktar sökaren mot dem så får jag se i bakgrunden att där står ju Nat och balanserar, jag glömde totalt bort honom. Riktiga journalister dom riskerar sin egna liv för att ge läsarna häftiga scoop men är man en amatör som jag så kan man tydligen riskera andras liv. Skarpögda kan se honom på bilden och han kom senare oskadd ner.

Nu till televerket som klättrar upp på en bambustege utan några tekniska instrument och försöker bringa ordning i ormboet av kablar som finns i stolpen. Att min ADSL inte fungerar alldeles till 100% det kan man ha full förståelse för men det fungerar väldigt bra. Jag hade två korta break igår men jag har inte ringt och felanmält.

Jag låt inte bli att ringa för att jag riskerar att hamna i någon telefonkö likt i Sverige,

Vill du.. så.. tryck 4, tryck 2, tryck 6, ..det är just nu många som ringer och du har nr 76 i kö. Vi är tacksamma att du väntar och vi tar snart emot ditt samtal.

Nej jag ringde inte för att det var trots allt så korta avbrott så det spelade mig ingen roll och här nere så har man/jag en helt annan försåelse och inställning. Man ska inte stressa upp sig för det ordnar sig säkert snart, och det gjorde det med hjälp av två killar på bambustege utan modern teknisk utrustning eller var god dröj.

I Sverige har vi allt men det fungerar inte bättre för det däremot så skapar fel, väntetider, telefonsvarare mm en enorm stress och irritation.

Larvigt

Nu har ni säkert alla redan förstått hur mycket tid jag spenderar i mitt eget lilla paradis och observant som jag är (ibland) så ser jag genast om något inte står riktigt rätt till.

Växter har ju tidigare varit en stor del av mitt liv och jag har faktiskt börjat känna samma inspiration igen, här behöver man knappast växthus som jag hade hemma tidigare.

Utanför min entré så klättrar en trevlig växt som hänger ned med långa tunna luftrötter, ungefär som ett glest draperi. Ägaren av huset föreslog att vi skulle klippa bort dessa men det ville jag absolut inte utan växten ska få vara som den är (trodde jag).

Nu händer ibland saker i fablernas värld och så även tydligen i min trädgård för helt plötsligt så finns det inga blad på denna härliga växt. Den infödde i huset finner råd och går ut med en lång skurborste, inte för att städa för det verkar ligga på min lott.

Ner trillar två individer som tydligen också gillade denna växt även om vi gör det på olika sätt.

Allvarligt talat så har jag alltid trott att larver som barn ritar är rena påhitt och fantasier men se där hade jag fel, barnen vet tydligen bättre och har stött på dessa larvisar förut.

Jag önskar att jag hade kunnat föra över en filmsekvens för de här var små ilskna krabater. Ögonen som syns är ögon och munnen var irriterat öppen varje gång vi petade på dem, nästan så man kunde höra dom morra. Om ni jämför med Nat:s nagel så kan ni se hur stora de är och säkert förstå att bladen har gått åt i en rasande fart.

Vi har inte dödat larverna utan vi slängde ned dom i den strömma kanalen så kan dom kanske kalasa i en trädgård längre ner för gatan.

Igår var det min födelsedag

Inför den hade Nat planerat in en stor BBQ-fest i trädgården och bjudit in 20 personer. Han lånade isbox för att kyla alla drycker och en stor grill eftersom våran är för liten. Menyn innehöll det mesta, såsom bläckfisk, räkor, musslor, fisk, kött och kyckling. Han hade också ordnat med vänner som skulle komma och hjälpa till med matlagningen.

Nu så lever jag här nere utan att arbeta av speciella skäl och tyvärr så var dagarna före kalaset riktigt tunga så jag bad Nat att avblåsa hela kalaset, jag klarade inte av det. Om det här hände när jag skulle gå till tandläkaren eller nåt annat tråkigt så vore det nästan okej men varför, varför när jag ska få uppleva något roligt? Vi får ta nya tag senare.

Jag blev trots allt uppvaktad av Nat och en gemensam vän med blommor och presenter. Nat:s present var lite kul. Han är glad över att jag lyckats sluta röka och hade beställt en oljemålning som skulle passa in på detta, som tidigare så har han även nu signerat tavlan själv som han ger till mig men konstnären har inget emot det och jag känner henne väl.

Välkommen....

.......på en guidad tur i mitt hem i Kamala, klicka på länken
starta turen

Kärleken spirar

Kärlek det vet jag förstås inte om det är frågan om men dessa två erotiskt lagda individer har nu bedrivit älskog i min fiskdamm på terassen i 3 timmar!

Finkänslig som jag är (hmm) så låt jag dom först vara och passerade lite diskret men efter tre timmar kunde jag inte låta bli att hämta kameran. Men när varken kamera eller en nyfiken människa som kryper väldigt nära stör dem så finns för mig bara två tankar;

-antingen ska man bli avundsjuk för dom måste uppleva något himmelskt,

eller


-har det blivit någor fel så dom helt enkelt inte kommer loss.







För att slippa se dom och fundera ännu mer så går jag till balkongen på baksidan av huset och där är djuren lite mer som mig,

tänker bara på mat ;-))


Det andra kortet är faktiskt taget på 4 stora kor men fotografen glömde tydligen att zooma.



Vem som tog kortet säger jag inte men ni vet ju sedan tidigare inlägg att jag aldrig gör fel och Nat han är ju som sagt var thai och felskyddad sedan födseln.


Okej Magnus jag bjuder på denna, det var jag som tog kortet!!!

Fullbordat

Nu är inflyttningen fullbordad, flaggorna är på plats. Vi har jagat flaggstång väldigt länge nu men inte hittat några så nu fick det bli plaströr avsedda för kablar istället, helt ok.

Innan vi lämnade Sverige så sa jag till Nat att vi skulle ta med sådana där fasadflaggor vi har hemma med fästen och allt men det behövdes minsann inte alls och han påpekade bestämt att det finns absolut i Thailand (tyvärr inte i Phuket har det visat sig). En thailändare har aldrig, aldrig fel och det har jag faktiskt börjat lära mig så vi bestämde oss gemensamt att det var de lokala handlarna som missat i sina inköp.

Min kära Magnus han har alltid sagt att jag är totalt hopplös för att jag aldrig kan erkänna att jag har fel, undrar om det är därför som jag trivs så bra och passar in i det här samhället där det finns 60 miljoner fler som också aldrig gör fel ;-).

Nybyggnation

För er som känner till Kamala så kan jag tala om att detta år är inget undantag utan det byggs som vanligt en massa nytt. Det här är de nya lyxlägenheterna på Rimhad Road mellan Malinee House och H C Andersen. Är ni intresserade så är priserna från 9 milj B för en tvårummare. Jag är än en gång tacksam att jag har flyttat för det räckte med den säsongen som dom byggde Layalina Hotel tre dm från mitt sovrum och tog bort den enorma havsutsikten av bara farten. Men men TIT (= this is Thailand) och det blir ingen skillnad om man blir upprörd så det är bara att le vidare i detta LOS (=land of smiles).

Sladden är kopplad

Jag har haft trassel med linan under en hel vecka och därför inte kunnat uppdatera bloggen. Nu är trasslet utrett och jag har publicerat mina inlägg som jag skrivit tidigare men tyvärr så kommer alla på dagens datum men det får både ni och jag leva med. Kommentera nu alla mina inlägg så att jag vet att det är någon som orkar läsa mina rader.

Nederbörd

Den 2 oktober 2007

Jag har fått rapport från en vän i Sverige som beklagade sig om vädret hemma. Han tyckte att det var för mycket regn.

Vi har också fått några skurar och den här skvätten på foto det föll i natt, under gårdagen tömde jag två gånger först 22 mm och sedan 31 mm.

Här är inget med måtta, eller som vi säger hemma lagom, när det är varmt då är det verkligen varmt och när det regnar så gör det de med besked.

Himla tur att vi inte får snö…..

Shopping

Den 1 oktober 2007

Alla inköp här måste planeras eftersom det inte är så lätt att ta sig till stan, bäst är att försöka låna en bil eller betala för taxi. Visst kan man åka buss men det tar flera timmar och då köper man inte gärna färskvaror eller stora saker.
Vi planerade och jag hade skrivit en lång lista på sådant som behövdes. Nat lånade en pick-up av en vän och vi startade dagen tidigt eftersom vi vet sedan tidigare att allt tar tid, i Thailand stressas det inte och det är en av orsakerna till att jag trivs så bra.

Innan vi lämnade Kamala så lastade Nat min cykel på flaket som behöver en genomgång efter att ha stått oanvänd nära havet i 6 månader. Vi tycker att det är onödigt att betala ”farangpris” (= det dubbla) så jag väntade hemma när han lämnade cykeln till verkstaden.
På listan så fanns en tvättmaskin som denna vecka såldes till halva priset (700 kr) men trots att vi kom på måndagen så hade den redan sålts slut, det är väl ungefär som hemma lockvarorna finns i ett mycket begränsat antal.

Det blev en tvättmaskin också men den och en stor fläkt (golvmodell) fick inte plats på bilden, som ni kanske förstår så är det där med bussalternativet uteslutet.

Jag har blivit med hus.

Den 27 september 2007


Efter att ha kommit fram till Kamala den 26 september och sedan sovit i 14 timmar så går jag ut en sväng på gatan för att möta gamla vänner och även se vad som hänt under 6 månader. Bara 200 meter bort från min lägenhet så ropar en vän till mig och säger –Lena har du sett det här huset? Nej det hade jag faktiskt inte så jag följde med in och gick husesyn. Huset var obebott och ägaren som nu dykt upp talade om att han hade för avsikt att hyra ut det, jag tänkte bara att lyckliga den som kan hyra den här fantastiska bostaden.
Efter två timmar så ringde jag upp ägaren och frågade om han kunde sänka hyran om jag hyrde på ett år och det gjorde han. Efter tre timmar så ringde Nat upp ägaren och vad han sa vet jag inte men hyran sjönk ytterligare. Efter 5 timmar så packade vi en tuk-tuk full med hela mitt bohag i lägenheten och stannade alltså 200 meter längre bort gatan, jag var nu den lycklige hyresgästen.







Det här är det fantastiska huset som har två sovrum, två badrum, ett allrum, ett vardagsrum och ett helt sagolikt kök (nästan som hemma). Trädgården och huset omges av en mur med grind ut mot gatan. Mannen på bilden är visst trädgårdsmästaren som ingår men jag tycker att han är påfallande lik kocken som jag har haft i två år.

Avsked är inte roligt……

Den 23 september 2007

Att åka bort i sex månader det har jag gjort förut men att åka för en längre tid än så (troligen ett och ett halvt år) innebär en stor skillnad. Bland annat så måste bostaden hyras ut och att tömma den var definitivt samma sak som att tömma mig på alla krafter.
Men det fysiska är inget jämfört med det psykiska känslomässiga. Bara att rensa i alla gamla saker, papper och foton är en resa genom det gånga i livet, det påminner om saker jag glömt och det väcker frågor som varför blev det så här?
Att säga adjö till familjen i detta redan instabila skick krävde mycket och helt plötsligt hade jag förmågan att hålla masken utåt igen (precis som jag kunde göra innan jag blev sjuk).

Mamma och pappa jag stålsatte mig rejält när ni var hos mig och sa adjö men vad jag grät efter att ni stängt dörren. Magnus och Therese ni är båda vuxna och självständiga nu men det logiska tänkandet fungerar inte riktigt på en mamma, åtminstonde inte mig. Det känns som jag sviker familjen för att kunna må bättre själv men samtidigt så vet jag att under de senaste åren av sjukdom så har jag inte kunnat bidra med något till er utan det är jag som har varit beroende av er. Tack för att ni finns.

Barnen kom hem tillsammans på söndagen för att middag och det var en höjdpunkt för mig. Att jag missat planeringen med att alla möbler redan var bortkörda spelade igen roll, vi ha gott om golvyta att sitta på.