Songkran - Vattenfestival

Ja då har vi avverkat det sista i raden av alla nyårsfiranden. Vårat nyår, muslimska nyåret, kinesiska nyåret och alltså det thailändska som kallas songkran och har utvecklats till ett landsomfattande vattenkrig.
Personer som inte har något av barnasinnet kvar måste stanna inomhus för ingen blir skonad i detta vattenkrig där alla medel är tillåtna för att blöta ner varandra. Folk dansar och leker överallt och de flesta thailändare glömmer allt i den ofta lite grå vardagen, de flesta som är ute och firar nyttjar även alkohol.
Vi var med och lekte hemma i Kamala under dagen och jag tog med kameran väl inpackad i plastpåsar. De bilder jag kunde ta utan att risker kameran allför mycket hittar ni här. Jag missade tyvärr ett foto som jag gärna velat ha och det var när en polis pick-up passerade med en polis på flaket, gissa om han blev blöt...

Nykterheten på vägarna i Thailand är ett stort problem men den här helgen är det betydligt värre och det är direkt livsfarligt. P g a detta så deltog vi bara i firandet här hemma under dagen och på kvällen så stannade vi hos grannen och tittade på fotboll.

Songkran firandet pågår olika många dagar på olika ställen och som jag sagt så tjuvstartar många firandet. Firandet i Chiang Mai pågår en vecka (Kamala en dag) och polisen pratar om en veckas uppmärksamhet beroende på var man befinner sig.

De svarta siffrorna är efter två dagars firande 104 döda och 1.411 skadade i trafikolyckor, 41,59% orsakades p g a onyktra förare. Polisen manar till försiktighet och det är väl bra men jag skulle också vilja mana polisen till att sätta upp vägspärrar med obligatoriska nykterhetskontroller. Sluta upp att blunda och agera som poliser bör göra!

Det är fruktansvärda siffror och på många platser kommer det att öka. Jag är glad över att vi lever på en liten ort och att firandet är mer sansat under endast en dag.

Igår kväll hade vi dock en olycka även här då en bil i hög hastighet körde mot rött och kolliderade med en annan bil, turligt nog ingen död. Hade han kolliderat med en moppe så är jag säker på att utgången blivit en eller flera döda.

Till min familj vill jag bara tillägga att jag/vi är försiktiga och att firandet här är som sagt var över.

Phuket Bike Week

Igår åkte vi till Patong för att se lite av den årliga MC-träffen som drar människor från hela världen. Jag tänkte inte på att det idag är Thailändskt nyår (Songkran) som alltid firas med ett hysteriskt vattenkrig. I Patong hade dom tjuvstartat och jag anlände dit som en novis förstagångsturist i vit tröja som naturligtvis blir helt genomskinlig när den är våt och med kamera utan plastpåse. Det blev alltså inte så många kort då jag inte ville åka runt och se ut som en föråldrad strippa med trasig kamera.

Killen på fotot ovan är en vän från Kamala.

Innan vi åkte hem så passade vi på att äta hos en gemensam vän som öppnade en ny restaurang för ett år sedan, hon hade nog gett upp hoppet om att få se oss som gäster. På hemvägen så åkte vi alla bakvägar som finns för att undvika vattenkriget.....

Vi blev naturligtvis dränkta ändå för det är omöjligt att skydda sig mot vattenpistoler som rymmer 10 liter vatten och har enorm räckvidd, pick-up bilar där flaket är fyllt med människor som häller hinkar från en stor tank och alla boende efter gatorna som tar ut trädgårdsslangen och ser till att ingen passerar torr.

Nu ska vi strax åka ut och möta "nyårskriget" i Kamala och jag är förberedd med mörk tröja och kameran kvar på köksbordet. På barerna häller dom vatten på kunderna från hinkar, naturligtvis med is också. Vi ska fira ikväll på våra vänners bar men innan dess så har vi fått åtskilligt med ljummet vatten över oss och det kan väl vara skönt när det är dryga 30 grader ute.

Gott Nytt År สวัสดีปีใหม

Att rädda dagen

Igår åkte vi ut för att köpa en sak. Vi körde runt i timmar och letade i denna hetta utan att lyckas hitta det vi sökte. Jag har sagt tidigare att här ska man inte planera för mycket för det blir ofta inte alls som man tänkt sig men nu kan jag villigt erkänna att vi båda var lätt uppgivna, trötta och svettiga. Jag lovar att efter flera svettiga timmar på en MC så känner man inte precis som att man befinner sig i paradiset.......

Då gäller det att rädda dagen så vi åkte inte hem i det skicket utan istället skämde vi bort oss på en restaurang högt belägen över Phuket town. Vi har inte varit dit på två år så det var hög tid.

Phuket View Restaurant.

Restaurangen ligger inbäddad i grönska och utsikten är enorm över staden och bortom den så ser man havet med en och annan båt.

Mätta och belåtna efter en jättegod lunch (eller vad man nu ska kalla det när klockan redan hunnit bli fyra på eftermiddagen) återvänder vi till Kamala med mungiporna åt rätt håll igen.

Kulturella skillnader

Det har under de senaste veckorna varit mycket skriverier i media efter det fruktansvärt tragiska mordet på en ung svenska på Phuket.

Thailändska regeringen är skärrad eftersom de är rädda att turisterna ska undvika att resa till Thailand, de har till och med en tanke på att utrusta alla kvinnliga turister med en visselpipa.
Det anser jag är rent patetiskt, vad ger det för signaler till turisterna och vem skulle höra/reagera på en visselsignal i det övriga oljudet på turisttäta områden. Här reagerar ingen ens om man hör kraftiga skott som då oftast är fyrverkerier men ljudet kan lika väl komma från en avfyrad pistol.

Jag anser definitivt inte att Thailand är ett farligt land men det är däremot ett kulturellt annorlunda land jämfört med Sverige. Vi reser hit för vi vill ha mycket av det som är annorlunda men bara till en viss gräns verkar det som om många tycker. Många turister har ingen aning om vad som gäller i det soliga landet. Vilka lagar finns det, hur tänker en thailändare och vad bör vi ta hänsyn till. Vi är faktiskt alla gäster och det är vi som ska visa respekt.

Enligt thailändsk lag så är det förbjudet att sola topless men polisen har under många år sett mellan fingrarna och slutat dela ut böter eller avvisa halvt nakenbadare från beachen. Även män ska skyla sin överkroppar men där tror jag att stranden är ett undantag.

En thailändare ser det som fullständigt respektlöst (oavsett religion) att många går omkring halvnakna. När dom tittar så är det inte av beundran för att personen tror sig ha en vacker sexig kropp utan det är mer med undran hur tänker dessa människor.

Jag ser dagligen turister gåendes på gator, marknader och även i restauranger och affärer klädda i enbart bikini eller badshorts. I denna värme så är naturligtvis kropparna också ordentligt svettiga, jag mår illa och får många gånger verkligen lägga band på tungan. Går dom lika hemma på ICA eller anser dom bara att här där dom ofta är okända behöver man inte visa någon respekt.

En thailändare skyler sin kropp offentligt med ett undantag och det är bartjejerna som lever på att sälja sina kroppar, alltså mindre moraliskt tänkande. Varför tror vissa turister att när de också visar upp en sexig lättklädd kropp att de ska ses som mer moraliska. Ska vi lägga ansvaret på thailändarna att ta reda på hur vissa andra kulturer tänker? Eller är det kanske vårat ansvar som reser hit att leva efter deras normer.

Jag menar inte med detta inlägg att den stackars flickan som blev mördad har på något sätt själv utmanat ödet. Alla thailändare jag pratat med är också helt fördömande till mordet och många vill också att gärningsmannen ska bli avrättad. Däremot så vet jag att mördaren ofta satt i buskarna och studerade kvinnliga turister på beachen. Det finns faktiskt hos vissa thailändare (oftast över 40 år) en total okunskap om hur vi är skapta och många tror på fullaste allvar att det är annorlunda att ha sex med kvinnor från väst.

Allt är inte alltid svart eller vitt och i Thailand så finns det också gott om fullfjädrade strandraggare på turistorterna, de yngre mer västinfluerade thailändska grabbar drar nytta av den västerländska frigjordheten och har sex på stranden var och varannan kväll med olika blondiner. Thailand förändras i mångt och mycket på turistorterna men de kulturella djupare skillnaderna tror jag nog kommer att bestå, länge, länge.
Strandraggningen här är exakt som det var runt om Medelhavet förr i tiden, hur många blondiner har inte kommit hem därifrån djupt förälskade medans den sydländske killen redan gått över till nästa semestrande blondin.

Om nu någon som läser det här tänker att oj vad hon har blivit moraliskt förändrad så kan jag säga att det har jag inte men jag försöker se det hela lite realistiskt. Nakenbadare stör mig inte det minsta bara det är i ett land som accepterar sådant.

Om någon styrande i Thailand kunde läsa detta så skulle jag bara vilja säga att

sluta tänka på visselpipor till kvinnliga turister och skriv istället ut informationsbroschyrer på flera språk om lagar, normer och kulturella skillnader. Dela sedan ut dessa till samtliga (även manliga) turister i passkontrollen. Låt sedan polisen patrullera på stränderna och i turistrestaurangerna och inkassera böter för de som inte följer lagen.

Jag tror inte på någon nollvision när det gäller brott men jag tror absolut att vi kan minska riskerna genom att visa respekt, hänsyn och kunskap om landet.

Laos

Laos eller åtminstone huvudstaden Vientiane var en mycket positiv upplevelse. Tyvärr hade vi bara tre dagar i landet och en stor del av tiden gick till våran egentliga anledning för resan, nämligen mitt visum i Thailand.

Vi reste tidigt på morgonen till Bangkok och fick där vänta i 4 timmar på anslutningsflyget vidare till Udon Thani, nordöstra Thailand. För två Phuketbor som oss så var det en pina i den tempererade byggnaden, 23-24 grader och vi frös som aldrig förr.

När vi väl landat i Udon Thani så åkte vi vidare med en minibuss till Nong Khai (Thailand) för övernattning. Vi skulle bo på Panthawi Resort och bussen skulle köra oss ända fram. När vi stannade så protesterade jag för det såg inte ut som på bilderna vi sett på internet men både chauffören och Nat sa att detta är Panthawi och väskorna packades ur. När mitt resesällskap ;-) upptäckte att det stod Panthawi Hotell och inte Resort så var det försent och bussen hade åkt vidare. Vi fick ta en tuk-tuk några kilometer bort där vi tidigare passerat.

Nong Khai var väldigt fridfullt och jag njöt av tystnaden som vi aldrig kan uppleva på Phuket. En middag vid Mekonflodens strand och sedan natti-natti efter en lång dag.
Tidigt på morgonen var det dags för gränsövergången och allt köande, först för att stämpla ut ur Thailand sedan skaffa visum till Laos och slutligen stämpla in i Laos.

Vi blev erbjudna taxi till Thailändska ambassaden, där vi skulle ansöka om mitt visum, för 300 baht (60 kr). För lite drygt två mil var det priset överkomligt men när vi såg bilen som garanterat inte skulle ha klarat Svensk Bilprovning för 20 år! sedan så kändes det dyrt. Vi kom fram och bilen lyckades rulla vidare därifrån.

Personalen på Thailändska ambassaden var mycket trevlig och efter att de pratat en stund med oss båda så lovade de att utfärda det visum jag behövde, sedan var det bara att ställa sig i en lång kö för att betala. Väl ute skulle vi skaffa en tuk-tuk till hotellet och jag försökte som vanligt att pruta men nu trodde Nat att vi fått ett rätt pris så vi åkte, några få hundra meter för 200 baht.
När Nat insåg att han blivit lurad så sa jag bara att så har jag haft det i flera år i Thailand, välkommen till att vara en turist som alla försöker tjäna fräcka pengar på. Detta blev för mycket för Nat så vi hyrde senare en moped och kunde åka så mycket vi ville för 240 baht/dygn. Nästa gång Nat säger att jag betalar för mycket för något så ska jag bara le och fråga hur mycket han betalade för en tuk-tuk resa i Laos. Ibland kan en blåsning vara riktigt rolig.

Att hyra moppen var heller inte helt smärtfritt utan det tog många timmar och krävde mycket diskussioner innan vi fick ett vettigt fordon, som för övrigt var den tredje då vi inte kunde acceptera de två första av olika anledningar.

Pengarna i Laos heter kip och har ett väldigt lågt värde, 500 är den lägsta valören som finns och motsvarar 2 baht = 40 öre. I Thailand så brukar thailändarna lite skämtsamt säga att rika personer har en grapao nak vilket betyder tung väska. Det måste dom flesta i Laos ha utan att vara det minsta rik för att släpa runt på stora sedelbuntar. En enkel måltid kan kosta mellan 20.000-40.000 kip, 16-32 kronor.

På kvällen körde vi runt och verkligen valde bland alla trevliga restauranger som finns i Vientiane och efter måltiden så hamnade vi till sist på en festival vid Mekongfloden. Vi återvände dock ganska tidigt till hotellet eftersom jag var helt utpumpad och har tydligen inte fått tillbaka krafterna helt efter Dengue febern.
Nästa dag skulle vi hämta upp mitt pass och vi tittade i den nyinköpta kartan hur vi skulle hitta dit, det var väldigt enkelt men tyvärr fel ställe! Thailand har både ambassad och konsulat i Vientiane, vi skulle tydligen till det senare. 30 minuter före stängning så fick jag mitt efterlängtade pass med nytt visum.

Nu hade vi till slut lite tid för att vara turister och här får ni följa med på en del av våran resa. Bildspel

Packning inför resan...

När jag vaknade i morse så tänkte jag att det är väldigt enkelt med förberedelserna i det här landet när man ska packa.
Tvätta kläder idag och packa ikväll i en liten väska och sedan avresa tidigt imorgon bitti.

I det här vädret så torkar kläderna på en svinblink även Nat´s lite tjockare jacka!!!
Han som är thailändare måste naturligtvis använda jacka trots 35 graders värme.

Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt, alla som har levt i Thailand vet att man inte ska planera för mycket för det brukar liksom alltid tillstöta något...........


Vattnet tog slut!!

Men men som också alla vet som har levt i Thailand så ordnar det sig alltid på något sätt och i det här fallet så var det bara att ringa till tankbilen.

Bilen skulle komma inom en timme (före lunch) och när kommer han???

Ja återigen alla som har levt i Thailand har också lärt sig att här har vi Thaitime vilket betyder att en timme kan var lika med 4 timmar. Nu har vi vatten men endast 1½-2 soltimmar kvar på dagen och jag hade tänkt tvätta flera maskiner.

Jag log naturligtvis bara till chauffören och tackade för leveransen. Det är sååå skönt att ha lärt sig att aldrig (nästan) irritera sig som man brukar göra i Sverige om någonting blir fem minuter sent.

Stress och irritation är av ondo och det finns inte i detta underbara land.

PS. Vi betalar normalt sett 16 baht (3 kr) i månaden för kommunalt vatten men nu när säsongen nästan är över och turisterna har duschat färdigt så är som vanligt vatten en bristvara. Vi får nu betala 300 baht (60 kr) per vecka för en påfyllning av dåligt vatten.

V som i varmt och visum

Det är inte lätt att veta om man har feber eller inte i dessa dagar.

Det här fotot tog jag nu kl 17.00 på våran termometer som sitter i skuggan utomhus.

Jag sitter inne och planerar en ofrivillig semester. Mitt visum går ut till veckan och Thailand har verkligen börjat försvåra möjligheterna att stanna länge i landet. Tidigare så har man bara åkt till närmsta land och besökt Thai Embassy för att ansöka om turistvisum men nu är det lite kärvare.

De har bestämt sig för att bevilja max 3 turistvisum, ett ger 60 + 30 dagar. Jag har förbrukat två och skulle alltså då endast få 90 dagar till.

Nat har ringt till Malaysia och Singapore men båda sa nej. I Hong Kong så sa dom att om vi kom tillsammans så kanske dom skulle ge mig ett dubbelt. Biljetterna till Hong Kong skulle för oss två kosta c:a 7-8 tusen och det vill inte jag betala för ett halvt löfte.

Nu har Nat pratat med han som är chef på ambassaden i Laos och han lovade att det inte skulle bli några problem alls om vi kom tillsammans och gärna på något sätt verifierar att vi lever ihop. Det kan vi lätt göra bara med våra pass som tydligt visar att vi har samma tider i både Sverige och Thailand.

Till Laos kan vi flyga väldigt billigt så nu är det bara att se fram emot fyra dagars ofrivillig semester. Det är naturligtvis inte rätt tid för Nat att behöva stänga butiken men vi har inget annat val om jag inte vill resa till Sverige.

Vi åker den 19:e och kommer hem sent den 22:a. Jag ska försöka ta många foton på våran resa och kanske kan jag lägga ut ett bildspel så att även ni får ta del av den före detta franska kolonin Laos.

Jag ser fram emot resan norrut där det just nu ska vara varmare än Phuket.

Myggkrig

Röken ligger tät över tomten och under den så hoppas jag att det numera endast finns döda myggor. Det är långt ifrån bara jag som har blivit drabbad av denna farsot som vissa myggor sprider och efter mycket påtryckningar på den lokala "kommunen" så kom idag ett par killar för att röka ut myggorna i rännstenen utefter gatan.
Nat var tyvärr inte hemma men med mina nyvunna kunskaper i thailändska så kunde jag förmedla så pass mycket så dom förstod att jag nyligen varit sjuk och att jag ville ha hela tomten sanerad. Saneringen gick väldigt fort och när jag väl fått fram kameran så var killarna redan på väg ut från gården.
Huruvida detta är nyttigt eller ej för oss människor bryr jag mig föga om för tillfället, jag tror inte att det är direkt livshotande men det vet jag att dengue febern kan vara.

Inomhus har vi numera elektriska myggjagare och myggspray finns utplacerat lite varstans och en flaska ligger i handväskan så att jag kan bättra på skyddet om jag går ut.

Igår fick jag skadeanmälan från försäkringsbolaget och där stod det att läsa att jag hade Feber och ryggont!!! Det var vad SOS i Köpenhamn hade rapporterat om min sjukdom trots att jag pratat med dom två gånger i telefon och även läkaren på mitt sjukhus.
Jag måste nog ändå vara glad över att jag inte blev sjuk efter hemresa till Sverige om dom trots information om vilken sjukdom det gäller kallar det för feber och ryggont, det hade väl bara resulterat i en rekommendation om vila och eventuellt lite magnecyl.

Falsk influensa

Visade sig vara en alldeles äkta Dengue feber!

Efter tre dagars feber hemma så bestämde jag mig för att åka in till sjukhuset. Jag packade en väska för jag kände på mig att jag skulle bli kvar. Jag blev omgående inlagd med dropp och div prover togs, bl a malaria och dengue feber.

Proven tar 24 timmar att få svar på men redan efter 10 timmar så sa läkaren att det var dengue feber eftersom jag hade börjat få blödningar under skinnet.
Det finns inget botemedel för dengue feber så läkarna koncentrerar sig helt på patientens symtom.
Mitt blods koaguleringsvärde var extremt lågt och läkaren kontrollerade noga alla inre organ, ögon och munhåla då blödningar är en risk.

Jag har läst på om sjukdomen tidigare eftersom jag visste att det just nu var ovanligt många fall på Phuket och jag har skyddat mig extra noga den senaste tiden. Sjukdomen kan vara dödlig och försätta patienten i chock efter inre blödningar men de allra flesta klarar sig riktigt bra. Visst blev jag ordentligt orolig och också ledsen när jag fick beskedet men jag har blivit riktigt bra och proffsigt behandlad på Bangkok-Phuket Hospital och Nat har funnit hos mig varje natt.
Febern har nu lagt sig och blodets koaguleringsvärde har börjat vända uppåt men det är fortfarande väldigt lågt, läkaren har sagt till mig att vara försiktig och akta mig för sårskador eftersom blodet inte kan levra sig.

Jag blev utskriven idag på eftermiddagen och nu gäller vila, vila och äta mat + lite medicin.



Mina krafter är som bortblåsta vilket kanske också syns en del på bilden.

Influensa

Igår kväll så blev jag sjuk och när Nat kom hem från affären kl 23.30 så hade jag en häftig frossa. Trots att det var 27 grader varmt tvingades jag linda in mig i allt varmt som finns att uppbringa i huset. Normalt sett så brukar ett halvt apotek inhandlas av Nat när jag är sjuk trots att han vet att jag ytterst ogärna äter mediciner. Nu var det mitt i natten så apoteken var stängda och jag skulle slippa den diskussionen Trodde jag.......
Vissa apoteken i Patong har minsann nattöppet och dit åkte naturligtvis Nat så nu sitter jag här med massvis med små påsar med kulöra tabletter.
Jag kämpade emot ända fram till kl 04 då jag var tvungen att ta något för febern och värken i kroppen.
Jag har också blivit beordrad vissa restriktioner. Jag får inte duscha och kl 06 hade frossan ersatts med enorma svettningar vilket på Nat´s sätt löstes med att jag blev baddad med blöta handdukar. Jag får inte dricka kallt och jag får inte sitta vid datorn! Det enda jag får göra är att stanna i sängen eller eventuellt ligga i soffan och slötitta på TV.

Eftersom jag har möjlighet att skriva detta inlägg så förstår ni säkert att Nat är i butiken och jag ser fram emot en skön svalkande dusch.

Med en enkel tulipan......

Nja nu var det varken tulpan eller bemärkelsedag och definitivt inte enkel (läs liten).

Vägen till mannens hjärta ska enligt många gå via magen och vägen till en kvinnas hjärta tycker jag absolut är att överlämna en blombukett.

Det här är vad jag kallar en bukett med snittblommor!!!

Blommorna som heter Heliconia har alltid fascinerat mig och det har tydligen Nat lagt på minnet.
När han kom hem körandes med "buketten" så var min thai-lärare hos mig och jag kan lova att hon tappade nog hakan ett snäpp längre ner än vad jag gjorde.

Till alla män som eventuellt läser denna blogg vill jag bara säga,

-Tänk på eran kära och köp hem en blomma idag.

Tulpanerna finns väl i Sverige nu och som man säger det är inte storleken som är det viktiga.




(Till alla kvinnor som eventuellt läser detta så säger jag, -Visst är storleken viktig, men kanske inte på allt ;-)

Nu är jag satt på plats.

Det här är hon som är ansvarig för att jag så gott som inte lämnar mitt eget kök!

Hon heter Råh och hon är en trevlig tjej som har lätt att skratta och skämta men när hon kommer till mig så är det varken för skratt, skämt eller en kopp kaffe. Hon är nämligen min språklärare! Hon arbetar till vardags i svenska skolan i Kamala.

Jag har ett ganska stort ordförråd i det thailänska språket men vad sjutton ska jag med det till när jag inte kan få ihop det till användbara meningar.

Thailändskan är inte alls uppbyggd som vårat språk utan man staplar orden lite "huller om buller" och dessutom saknas böjelser på orden. Man använder istället klassificeringar och det finns "bara" 100 sådana. Visserligen används inte alla dom men ändå.

Hela språket är baserat på toner och det är ju lätt för en som av vilken sånglärare som helst skulle klassas som tondöv.

Ordet mai kan sägas på 5 olika sätt och betyder silke, inte, ny, brinna och trä beroende på tonläget. Som ni förstår så kan det bli ganska fel och detta är definitivt inte det enda ordet som har många betydelser.

Jag sitter alltså vid köksbordet varje dag där jag pluggar och talar för mig själv. Med jämna mellanrum så sliter jag mig i håret.

Råh har även tänkt lära mig att skriva och när vi har kommit så långt så får jag väl skaffa mig en peruk. Kanske ganska bra egentligen eftersom det jag sliter i just nu börjar skifta allt för mycket i grått.

Nu kan kanske någon tycka att jag har en fördel eftersom jag lever med en thailändare men så är det inte riktigt. När jag talar thai med Nat nu så säger han häpet -Ahh vilket betyder att han inget förstår.

Min lärare undervisar bara riksthai och alltså inte motsvarigheten till skånska i Thailand. Mitt forna ordförråd (i syd-dialekt) dög inte alls för "fröken" så nu är det bara att lära om och hemma får vi väl som vanligt prata engelska.

Vad vinner jag då på detta???? Inte en aning men när jag ska byta flygplan i Bangkok nästa gång så får jag väl hoppas på långa flygförseningar så jag hinner prata med någon som förstår.

Blommor med blad......

Jag har alltid haft "pippi" på hängamplar och det har jag naturligtvis nu också.


Men man kan ju undra varför eftersom det hänger perenna slingerväxter med blommor efter hela takfoten, som dessutom är mycket vackrare. Se och njut! Doften är underbar men den klarar jag inte av att förmedla.


Amplarna är nog bara terapi..... bara och bara för i den här värmen får jag inte lämna dom några långa stunder. Det går åt mängder med vatten.

Bladlöss

Jag skrev i ett inlägg den 12 november Mållös om en av mina underbara hibiskus. Den fick tyvärr bladlöss.

Hemma i Sverige har jag alltid haft problem med löss på mina rosor och det brukar jag fixa på ett miljövänligt sätt.

Nu är jag i Thailand och här har jag en svensk god vän som under flera år studerat biologi och botanik i Lund. Jag rådfrågar naturligtvis henne som besitter all denna kunskap. Hon säger att det bästa är att behandla med såpa (vilket jag gör i Sverige) men eftersom vi inte har det här så tycker hon att jag ska ta en svagare blandning diskmedel.

Det lät så riktigt alltihop så jag blandade och sprutade på växten samma dag.



Oj vad effektivt det var, varenda lus försvann.......... tyvärr också alla bladen.

Nu vet jag inte om jag ska klaga hos Lunds Universitet eller hos diskmedelstillverkaren.


Kanske lika bra att bara gå och köpa en ny hibiskus och sköta den på "amatörsätt" ha ha




Jag har berättat att jag vill skriva ett inlägg om detta och då sa experten att hon ska starta en egen blogg och skriva om mig. Detta är alltså en utmaning!! ;-)






Som kontrast kan jag visa min vackra blomma som jag fick av Nat på Alla Hjärtans Dag.

Rosen har nu torkat men det gröna hjärtat kan hålla sig i flera månader. Hjärtat är gjort av en växt där varje enskilt blad ser ut som ett hjärta.
Det syns inte på den här bilden, i varje fall inte bakom mina glasögon!

Tsunamivarning

Igår eftermiddag kl 3 så var det en ny jordbävning i Indonesien. Det är tyvärr väldigt vanligt och jag lider verkligen med befolkning där. Skillnaden med gårdagens skalv och de flesta andra var att det skedde i samma område som den som förorsakade tsunamin 2004.
Jag hade stämt träff med en thailändska som skulle komma hem till mig kl 4 men hon ringde och sa att hon inte mådde bra och ville skjuta på besöket till idag. Hon berättade om skalvet och jag förstod då varför hon inte mådde bra. Jag slog genast på internet för att leta efter fakta och där skrev dom att skalvet var under jorden och inte i vattnet så någon risk för en tsunami ansågs det inte vara.
Information gick ut i thai-TV och radio att människor skulle vara försiktiga och myndigheterna hade största beredskap med bl a räddningsmanskap utplacerade.
I Kamala utrymdes beachen och beredskapsmän varnade allmänheten bl a min väninna som befann sig på marknaden långt ifrån stranden.
Gatan utanför oss var kaotisk med springande, flyende människor. Mina grannar packade raskt ihop det värdefullaste och flydde, byggarbetsplatsen bredvid blev snabbt tömd och jag som nyss läst att det inte var någon fara fick bara högre och högre puls.
Vid rädsla så lämnar det logiska tänkandet kroppen (åtminstone min) så jag bar upp alla värdesaker på övervåningen där jag sedan stannade.
Nat var på väg från Phuket town när jag ringde och varnade honom men han är aldrig rädd och brukar aldrig dras med i strömmen av uppskärrade människor. Skolan där Nat´s son går i Patong hade ringt och sagt att han omedelbart var tvungen att hämta sonen då de utrymde skolan.

Thailändarna är ibland väldigt lättskrämda och det kan räcka med att någon sprider ett falsk rykte så är paniken i full fart. Denna gång var det trots allt full beredskap från myndigheterna och när jag hör skrikande, flyende människor så kommer varenda känsla tillbaka från den ödesdigra dagen i december 2004.
Jag skäms inte för att säga att jag blir rädd och till dom som tycker jag är lättskrämd kan jag bara gratulera att dom inte har mina känslor i kroppen, upplevelsen att fly för sitt liv vill jag aldrig mer vara med om!

Fotot är taget i Kamala den 26 december 2004 och precis där befann jag mig när den första vågen kom, min motorcykel finns någonstans i vattnet på bilden och försvann sedan. Jag sitter här och är tacksam för livet.

Himlen har ändrat färg

Himlen var omsöm becksvart och ömsom helt upplyst, vi har haft ett riktigt åskväder över Kamala ikväll. Det började helt plötsligt blåsa enormt och sedan small det bara till med rejäla åskknallar och ett fruktansvärt regn. Totalt 48 mm på en timme!

Köket är nu helt dyblött då vinden drev in regnet genom ett fönster, det var inget rent vatten som sig bör utan det var blandat med den röda jorden som dom fyllt upp tomten bakom huset med inför byggnationen. På bilden syns lite av den sörja som kom in och myggnätet går inte längre att se igenom. Köksbordet som står tre meter från fönstret är också blött.

Jag kunde inte fatta att det kom in så mycket vatten för det gjorde det inte ens i höstas när vi hade den riktiga regnperioden. Allt har sin förklaring och i detta fallet så var det bara att glasjalusi fönstret var för mycket öppet. Åskrädd som jag är så var inte alla de grå hjärncellerna aktiverade i tid och nu får jag vackert städa köket iklädd en dumstrut.

PS. Vattnet drev också in i butiken så Nat har haft fullt upp med att torka så att inga tyger tar skada. Vattnet pressades in genom dörrspringorna!!,
m a o inte som ett vanligt sommar regn i Sverige.

Besök och studier

Vi hade väntat oss besök från Borlänge den 29:e januari men tyvärr blev det inställt p g a mycket arbete på hemmaplan. Nu fick vi dock ett helt oväntat besök av andra vänner hemifrån som ringde en dag och sa att de var på Koh Samui men tänkte komma över och träffar oss.

Det här är Jan och Jaan, det ena med thaiuttryck och då blir det alltså ett damnamn. Vi träffades först hemma och sedan gick vi till våran favoritbar, Moon bar. Vi hade riktigt trevligt och timmarna försvann alldeles för snabbt innan det var dags för dem att resa vidare.

Jag slogs hela tiden av en beundran av att Jaan som endast bott i Sverige i 11 månader pratar så väldigt bra svenska. Omvänt har jag försökt till och från i 3 år, mest från ;-)

Hon går visserligen i skola medans jag sitter hemma med dataprogram och försöker mig på självstudier, skulle säkert gå jättebra om jag haft liiite mer självdiciplin. När jag slår på datorn så blir det lätt lite läsning på vissa forum och en och annan patiens, språkprogramet är ofta lite svåröppnat (ha ha)

På lördagarna brukar jag vara barnvakt till Nat´s son Alan och då går vi och badar, leker i parken samt pluggar lite engelska abc och siffror. Återigen en duktig elev!

Jag skulle behöva gå i en skola för att på allvar komma loss med språket. Det finns en språkskola i Kamala men jag tycker att de tar osjäligt bra betalt. De tar 60 kr i timmen för privatlektioner och det är nog billigt med svenska mått men här tänker jag thailändsk och sitter alltså framför datorn igen.

Undrar om jag ska lägga en till patiens??

Före mörkret

Visst är himlen otroligt vacker! Jag visade min vännina bilderna och hon sa direkt att det röda skenet beror på alla föroreningar som samlats i molnen, glädjedödare.

Jag har nu läst på lite grann och det sägs även att i fuktiga klimat så kan detta fenomen ske helt naturligt och alltså inte p g a att vi smutsar ner våran härliga planet. Här i Thailand är det verkligen ett fuktigt klimat så saken är klar.

Jag vill tro på fuktighetsteorin och även fortsättningsvis njuta av naturens skådespel.

Forumträff med matlagning

Jag brukar läsa några Thailandsforum varje dag och en annan läsare föreslog att vi skulle ha träff på Phuket.

Jag nappade direkt och sa att vi gärna kunde ha träffen hemma hos oss med gemensam matlagning.

På eftermiddagen så gick jag och två andra till marknaden för att göra alla inköp. Räkor, fisk, bläckfisk, kyckling, biff, musslor och div grönt.

Vi var 5 svenskar som hjälptes åt i köket med matlagningen och med tanke på alla rätter som skulle göras iordning så kan jag lova att ingen var sysslolös. På bilden så är det Tobias från Örebro som försöker sig på att öppna färska tigerräkor före marinering, ser ni koncentrationen!

Senare så kom Nat och tre andra thai som tog över ansvaret för grillningen.

Vi hade dukat upp ordentligt med ett långbord på gården och jag hade i förväg lagt ut kameran för att inte missa att ta en massa trevliga foton.

Kameran låg kvar lika orörd dagen därpå! och eftersom Nat är en thai (som aldrig gör fel) så var det bara för mig att ta på dumstruten och erkänna mitt bedrövliga minne.

Maten blev lyckad och kanske så kommer någon av "kockarna" att försöka sig på lite thaimatlagning när de återvänder till Sverige.

När klockan var halv tre på natten så plockade jag och Nat undan bord och stolar för att sedan gå och sova efter en mycket lyckad och trevlig kväll.

Tack alla "kockar" och främst "Lynn" som kom med förslaget om en träff, hoppas ni fick några trevliga kort på alla läckerheter.

Kramp

Först hade jag stressutslag och nu har jag haft kramp (skrivkramp) en längre tid kanske jag även drabbats av en släng hypokondri? :-))
Krampen krävde dock inte att jag var inomhus för medicinering så jag har lite på lager nu när fingrarna har börjat mjukna över tangentbordet.

Jag har varit lite "reseledare" på en underbar snorkeltur tillsammans med ett glatt gäng svenskar. Den här turen gör jag någon gång varje säsong och förra gången var det tillsammans med min son Magnus, tyvärr var ingen av barnen med på denna tur som jag tänkte att ni övriga ska få lite smak av genom att starta bildspelet

När sidan har öppnats så tryck på knappen bilspel så får ni skärmstora härliga bilder med lite kommentarer.

Magneten.....

Jag vet inte var magneten uppfanns och jag är inte så intresserad så jag har tagit reda på det heller, men jag vet var den största av dem alla finns.

I Thailand!

Hur ska man annars förklara landets helt otroliga dragningskraft. Inget annat land drar så mycket turister till sig och de turister som kommer hit till Kamala de återkommer, varje år.

Turisterna kommer lagom nära innevånarna och samhället är än så länge lagom stort så jag förstår verkligen att de flesta blir fast och känner sig ganska snart hemma.

Nu skrev jag att de återkommer varje år men jag menar naturligtvis varje säsong för det är en viss skillnad. Den glada turisten som jag skrev om före jul han hade dock ingen lust att vänta så länge........

Efter endast två veckor i Sverige så skrev han ett mail till mig och bad om hjälp för att hitta boende, ny biljett var redan köpt.

Göran är en trevlig kille som bara sprider positiva känslor runt om kring sig och vi blir båda glada när han kommer hit och hälsar på. För att fira återkomsten så ordnade vi med en BBQ-fest till hans ära i goda vänners lag.

Göran är ensamstående och det innebär i det här landet att han är lovligt byte för tjejer som byter kärlek mot pengar. Vi vill inte inleda honom på några dåligheter ;-) så festdeltagarna var genomgående män, ett undantag var tjejen i bortre änden på bordet men det löste vi genom att placera henne på behörigt avstånd dessutom var hon på dåligt humör!

Lite senare på kvällen så anslöt det två svenska damer men det får väl ändå anses riskfritt.

Nu är det klippt

Mitt nordiska blonda hår som blir mer och mer grått!! är inte så lätt att fixa för våra inhemska thai frisörer. Jag har många gånger blivit orange/gul i håret och därtill ska det alltid plattas till som de vackra tjejerna gärna gör i det här landet. Foto på detta är censurerat....

Nu har jag turen att en gång varje säsong bli omhändertagen av ett riktigt proffs från Stockholm. Pia har egen salong och är riktigt yrkeskunnig, utrustning och plats är för henne helt oviktigt. Resultatet får mig att kännas 10 år yngre, tyvärr övergående.

Jag är ledsen Pia men fotot är taget från förra säsongen eftersom jag nu har drabbats av en ilsken allergi med nässelutslag på hela kroppen. Pia var i år underbart solbränd och jag övervägde länge vilket foto jag skulle ta men det måste finnas gränser för hur mycket jag ska utelämna mig själv på nätet, årets bild skulle kunna skrämma känsliga personer.

Pia´s man Anders är en teknisk och händig karl och efter att de varit i mitt hem c:a 15 minuter så frågar han var huspumpen är placerad. Pumpen har aldrig låtit bra och jag har försökt få hjälp med den tidigare men har bara blivit upplyst om att den inte går att laga efter tsunamin.

Det var tydligen helt fel för efter en behandling av Anders så är den som ny!

Visst är det underbart med yrkesskickliga människor och vilken enorm tur jag har som får besök av dessa landsmän med inställningen att ingenting är omöjligt, rätt man/kvinna på rätt plats och vips så är det omöjliga möjligt.

Tack snälla Pia och Anders, ha det så bra hemma nu när ni återvänt till Sverige till era betalande kunder.

Stopp, stopp, STOPP........

Nu är friden slut! Det här är ödetomten bakom vårat hus, den "sista" obebyggda fläcken i hela centrala Kamala. Här har korna gått och betat tills för bara för 4 dagar sedan. Nu springer det runt gubbar som sätter upp käppar för att märka ut byggnation, lastbilar kör hela tiden med fylldnadsmassor och snart dyker maskinerna upp för pålning!!!

En gång i tiden så hade jag lägenhet med havsutsikt (30 meter fr vattnet) men den utsikten försvann ganska snabbt när dom lyckades klämma upp ett hotell emellan. Byggtiden var naturligtvis jobbig med mycket buller och damm. Ljud är man tvingad att leva med här nere eftersom det aldrig är riktigt tyst, men pålande för nya byggnader är mer än bara ljud!!!

Min DVD blev trasig eftersom det ständigt var fullt med byggdamm i lägenheten, mina fönster blev lika mycket täckta av puts som fasaden på hotellet m m.

Jag var samtidigt ganska fascinerad av att följa ett bygge så nära och kunde inte låta bli att dra jämförelser med hur min pappas "gubbar" byggde på den tiden jag följde honom till arbetet.

På enkla bambuställningar klättrar arbetarna i endast flip-flop skor (flera våningar upp) och alla dessa komplicerade instrument som pappa alltid var noga med att låsa in dom behövs inte här. När pelarna gjuts så använder man en enkel gummislang med vatten och huset blir rakt, det är väl egentligen bara badrummen som brukar misslyckas för golvbrunnen i duschen är alltid i fel ände ;-). Tids nog så försvinner vattnet ändå men visst hade det varit trevligt om golvbrunnen hamnat på lägsta punkten!

Här är ett gammalt fotot från förra lägenheten. Fasadputsning pågår och till detta så hade bambuställningarna som användes vid själva byggandet blivit utbytta till något virke som säkert var farligare, bambu är trots allt väldigt starkt.

Det krävs inte så mycket av en byggmästare här nere, arbetarskydd saknas helt, ingen hänsyn till omgivningen krävs. Besiktningar av befintliga byggnader före pålning, vad är det?? Uppstädning runt och på grannars fastigheter, varför det?? Med lite pengar på fickan så att du kan muta de lokala politikerna så är det fritt fram att bygga hursom helst och varsom helst.

Som ni säkert har förstått så har jag inte samma överseende tålamod som jag en gång i tiden hade. Nu känner jag bara en förtvivlan som jag på thai-vis gömmer bakom ett leénde.

Jag lever i en annan världsdel och som på alla ställen så får man ta både fördelar och nackdelar, just nu är de klara fördelarna vädret med en stor varm sol men vad kan jag le åt för fördelar under lågsäsongen/regnperioden? Det blir säkert ett blogginlägg vad det lider om det också.

Det byggs förövrigt på framsidan av huset också! Tja, jag får väl hoppas på trevliga grannar i framtiden.

Internet

Jag måste revidera en gammal åsikt!
När barnen var yngre så sa jag alltid att sitt inte vid datorn så länge utan gå ut och träffa kompisar. Jag har alltid suttit vid datorn (ibland nästan dygnet runt) men tidigare har det bara varit arbete, nu skriver jag lite privat på vissa forum och sedan försöker jag skriva i bloggen med jämna mellanrum.

Internet håller mig uppdaterad (någorlunda) om vad som händer hemma i Sverige men framförallt så får jag kontakt med härliga människor.

Det här är Johanna (Cotton på ThailandForum) med hennes familj och goda vänner. Jag har lärt känna henne via ett forum och hela tiden fått känslan av att hon är en trevlig tjej. Hon skrev till mig privat om att de skulle komma till Kamala och att de ville ha kontakt med Nat för att sy upp kläder.

Jag har ju blivit omvänd och tänker numer på nöjen före affärer så jag föreslog att dom skulle komma hem till oss och ta en öl på terassen. Det "klickade" direkt!

Johanna är en jättetrevlig tjej och dessutom så kommer hon med ett helt gäng precis lika trevliga som hon själv. Vi träffades flera gånger under deras tid här i Kamala och dom bjöd mig även på middag, två kvällar!! (Tack för alla trevliga timmar jag har fått med er).

Fotot är taget sista kvällen på en restaurang där vi avnjöt en barracuda och en tonfisk som männen i sällskapet hade varit ut och fiskat på dagen. Johanna och jag sitter till vänster på fotot.

Igår kväll så kom Nat hem med en flaska svensk ättika. Det visade sig att en svensk dam har följt våra liv genom att läsa min blogg och där sett mitt inlägg om ättika. Hon lämnade flaskan till Nat i butiken och sa att ta hem den här till Lena för hon behöver den till matlagningen.

Jag blir så lycklig över människor som tar sig besväret och tänker på andra utan att ha blivit tillfrågade. Det värmer verkligen och så snart tillfälle ges så ska jag tacka med en stor kram.

Jag började med bloggen för att min bästa vän hemma sa att vi måste hålla kontakten via nätet, jag kände att bloggen skulle vara perfekt för att förmedla vardagen för min familj och vänner. Nu ser jag mer och mer att det finns fler som är roade av att följa oss på nätet, vilket är trevligt.

Jag har alltid varit spontan och jag skriver därefter (enkelt och öppet) så de som läser bloggen är mina vänner och framtida vänner, de övriga tröttnar nog snart på mitt svammel och glömmer bort hemsidans adress.

Jag är sååå tacksam för internet men framförallt för alla underbara människor jag får träffa tack vare denna uppfinning.

Magnus och Therese sitt länge vid datorn, gärna vid min dator ;-) för jag saknar er båda.