Adventsfrid?

Jag har alltid frusit fingrarna av mig när jag monterat advenstbelysningar utomhus men det behöver man inte göra här.
Monteringen sköttes ändå av Nat eftersom han trodde att jag skulle trilla av stegen. Jag lät bli att protestera av den enkla anledningen att det är enklare att vara "boss" på marken.
Under en timmes tid fick jag istället höra klagomål på varför detta skulle göras när det är som soligast.

Den enkla förklaringen är att jag vill inte ha ljusen uppmonterade i april-maj när turisterna har åkt hem, det är först då som Nat kommer att vara ledig en dag i skymningen när temperaturen går ner till endast 27-29 grader.

Nu är huset så vackert kvällstid och skulle platsa i vilken delstat som helt i USA. M a o mycket lampor, dock bara vita.

Alan var tveksam på om han ville vara med på fotot och garderade sig lite med kapuschongen uppe!

På kvällen hade jag lovat att följa med Anna på ett ställe och äta BBQ, jag har varit mycket osocial en längre tid. Efter maten så gick vi till våran vän Dak för att ta en öl, Nat kände sig krasslig och skulle åka hem och titta på en film i lugn och ro efter jobbet och jag skulle inte bli sen.

Det blir inte alltid som man planerat utan ibland blir det faktiskt mycket trevligare! Se på fotot vad Nat ser "krasslig" ut. Vi kom hem kl 04.00!!!

En liten kommentar till mitt förra känsloladdade inlägg:

Min son mår efter omständigheterna bra men operationen blev större än planerat och läkarna tvingades ta bort en njure. Jag har pratat med honom flera gånger på telefonen och han som är sjuk! har lyckats dra upp mig ovanför ytan igen. Han har ärvt mina defekter på insidan men han har ett helt annat go på det psykiska planet ;-).