Att åka bort i sex månader det har jag gjort förut men att åka för en längre tid än så (troligen ett och ett halvt år) innebär en stor skillnad. Bland annat så måste bostaden hyras ut och att tömma den var definitivt samma sak som att tömma mig på alla krafter.
Men det fysiska är inget jämfört med det psykiska känslomässiga. Bara att rensa i alla gamla saker, papper och foton är en resa genom det gånga i livet, det påminner om saker jag glömt och det väcker frågor som varför blev det så här?
Att säga adjö till familjen i detta redan instabila skick krävde mycket och helt plötsligt hade jag förmågan att hålla masken utåt igen (precis som jag kunde göra innan jag blev sjuk).
Mamma och pappa jag stålsatte mig rejält när ni var hos mig och sa adjö men vad jag grät efter att ni stängt dörren. Magnus och Therese ni är båda vuxna och självständiga nu men det logiska tänkandet fungerar inte riktigt på en mamma, åtminstonde inte mig. Det känns som jag sviker familjen för att kunna må bättre själv men samtidigt så vet jag att under de senaste åren av sjukdom så har jag inte kunnat bidra med något till er utan det är jag som har varit beroende av er. Tack för att ni finns.
Barnen kom hem tillsammans på söndagen för att middag och det var en höjdpunkt för mig. Att jag missat planeringen med att alla möbler redan var bortkörda spelade igen roll, vi ha gott om golvyta att sitta på.
Men det fysiska är inget jämfört med det psykiska känslomässiga. Bara att rensa i alla gamla saker, papper och foton är en resa genom det gånga i livet, det påminner om saker jag glömt och det väcker frågor som varför blev det så här?
Att säga adjö till familjen i detta redan instabila skick krävde mycket och helt plötsligt hade jag förmågan att hålla masken utåt igen (precis som jag kunde göra innan jag blev sjuk).
Mamma och pappa jag stålsatte mig rejält när ni var hos mig och sa adjö men vad jag grät efter att ni stängt dörren. Magnus och Therese ni är båda vuxna och självständiga nu men det logiska tänkandet fungerar inte riktigt på en mamma, åtminstonde inte mig. Det känns som jag sviker familjen för att kunna må bättre själv men samtidigt så vet jag att under de senaste åren av sjukdom så har jag inte kunnat bidra med något till er utan det är jag som har varit beroende av er. Tack för att ni finns.
Barnen kom hem tillsammans på söndagen för att middag och det var en höjdpunkt för mig. Att jag missat planeringen med att alla möbler redan var bortkörda spelade igen roll, vi ha gott om golvyta att sitta på.
3 kommentarer:
En ängel bor i ditt inre...
Ingen kan se den!
Ingen vet om den!
Men den finns i ditt hjärta...
Den ger dig tröst och stöd..
Du är STARK. Du fixar detta! Dom man har en kär bär man alltid med sig i sitt hjärta!!
Avståndet har ingen betydelse för man kan känna närhet med varandra ändå på ett annat sätt, konstigt men sant.
Fast det är klart att du saknar och är saknad.....
KRAMAR från en vän // MINI
Tack Mini för dina fina ord och ditt värmande mail. Nu gråter jag igen men jag känner också en inre ro som för mig bara finns här nere.
Jag sitter ensam i mitt nya vardagsrum med tända ljus och bara njuter av ett ångestfritt lugn.
Kram Lena
jag saknar också den inre ro och lugnet man känner där nere....och alla underbara vänner.
HÄLSA ALLA!!!
Skicka en kommentar