Det byråkratiska mörkret.....

Som jag nämnde igår så hade jag en mycket speciell dag igår.

Jag fyller 50 år 2008 och för en gångs skull så har jag nytta av åldern, jag kan nämligen få 1-års visum och slippa dessa fruktansvärda Burma resor.
Som alla ärenden i Thailand så krävs det en hel del papper och jag hade tidigare kontrollerat med Immigration i Patong om vad som krävdes och hur möjligheterna var. Där blev jag vänligt upplyst om vad jag behövde och sedan sa han att när allt var klart fick jag åka till Phuket Town eftersom det är endast där de får ge 1-åriga visum.

Dagen före ringde jag till skattemyndigheten i Sverige då jag behövde personbevis och inkomstuppgifter nerfaxat till Svenska konsulatet, de översätter sedan och intygar att jag har tillräckligt med pengar för att försörja mig själv (känns inte så ibland ;-D).

Telefonnumret tog jag via deras hemsida och blev jätteglad när de hade ett speciellt nummer för de som ringer från utlandet, någon har tydligen tänkt till och samtalet borde gå ganska fort. Vad får jag höra i luren?

-Just nu är det många som ringer och du är placerad i kö. Du har köplats 99!

Papperen kom dock fram till konsulatets fax samma dag och telefonräkningen kommer först om en månad , frid och fröjd.

Vi åkte ner till min vän Henrik på konsulatet som bjöd på kaffe medans vi väntade på utskrifterna. Jag skämtade med Henrik innan vi åkte och sa att nu återstår det att se vad Immigration tycker fattas, inget sa Henrik. Han ska snart komma hem till oss en kväll och käka och då ska han få höra resten som ni kan läsa nedan.

Med alla papper i handen så åkte vi till Immigration och de tittade igenom högen men knorrade lite om att jag inte hade något bankkonto i Thailand. Efter lite funderande så skulle det ordna sig om dom fick en kopia på mitt MasterCard. Jag vill naturligvis inte lämna en kopia på det men va gör man inte för att slippa Burma resorna. Iväg och skaffa kopia och sedan tillbaka men nu så ville dom ta lunch så vi fick vackert sitta utanför och vänta i 1 ½ timme.

Mycket folk väntade tillsammans med oss men till slut så var det våran tur!
Mannen tittade inte ens på oss utan bläddrade lite förstrött med surmulen blick i mina papper, sedan räckte han över papperen och sa bara att du är inte 50 år.
I Thailand brukar de sällan räkna månader utan bara år och enligt mannen i Patong så skulle jag kunna söka från och med januari trots att jag fyller i oktober. Jag påpekade att det är ju trots allt bara två veckor kvar till det nya året och trodde att det skulle kunna gå att ordna, dessutom berättade jag vad hans kollega sa i Patong.
Den korta kommentaren löd -Han är inte officer, det är jag!!!

Det var bara att resa sig upp och försöka le även om det blev ett lite ansträngt leénde. Jag inser nu att det är bara att beställa en bussresa till mitt älskade Burma, puh.

Eftersom vi åkte bil till Phuket Town så tyckte jag att vi skulle passa på att handla så inte resan var helt bortkastad. När vi gick in på Big C så kom jag ihåg att jag inte hade så mycket pengar men efter inventering i bådas plånböcker så tyckte vi att det skulle räcka. Väl i kassan så visade det sig att vi hade fel, det räckte inte.
Nat stod kvar i kassan som pant och jag gick för att söka upp en ATM. Jag fick inte ut några pengar och felmeddelandet var bara på thai??? Jag går tillbaka och frågar om jag kan betala med kort men det ville inte lilla kassörskan eftersom hon redan slagit in allt för kontant betalning. Jag rusar vidare och hittar nästa ATM, den apparten tyckte att jag stoppat in kortet fel. Det hade jag inte och efter tre försök letade jag på en bank där tyvärr kön var väldigt lång men vad hade jag för val nu när jag hade pantsatt Nat.
När det nästan är min tur så ringer Nat och säger att kassörskan har tröttnad och han har fått betala med sitt kort.

På hemvägen så slår det mig plötsligt, hur bra är det att fotostatkopiera ett bankkort?

Jag landar till slut hemma med avmagnetiserat bankkort, 20 baht i plånboken och fortfarande utan visum.

TIT = This is Thailand

Som jag sa i gårdagens inlägg, glöggen var väldigt god och lagom avslappnande efter en lång prövande dag. Jag brukar lägga in bilder men det var inte riktigt läge att fota mannen som gjorde min dag !!!!